onsdag 22 oktober 2008

2008-10-22

Nedslående
Nej, det är ingen som vill bjuda på min lägenhet nu. Det känns sorgligt faktiskt. Jag och R tittade på mellan 10-15 lägenheter i området innan vi slog till och den här är utan tvekan den bästa. Läget är oslagbart. Och ändå är den tydligen omöjlig att sälja som marknaden ser ut nu. Det är likadant för alla men det är ändå en klen tröst. Jag har pratat med min mäklare och vi har bokat in nya visningstider, på söndag och på tisdag nästa vecka. Kanske att det blir något då. Vi får se. Jag ska inte ge upp ännu, men det här säger ändå en del om hur tuff marknaden är nu. Om inte ens min lägenhet går att sälja kan jag bara tänka mig hur det är för många andra, med ännu sämre lägen och ännu sämre förutsättningar.

Jag var duktig och körde body pump på kvällen och det var ruskigt jobbigt - jag kan bara tänka mig vilken träningsvärk jag kommer att få. I kväll kör jag veckans sista träningspass, cykel igen, och sedan blir det andra aktiviteter resten av veckan.

När jag kom hem diskuterade vi vidare om våra lägenheter. Jag är helt inställd på att jag inte tänker lämna något som helst bud på någon annan lägenhet innan jag har fått min egen såld. Även om vi nog skulle kunna lösa det ekonomiskt för en tid så känner jag att risken är för stor, jag vågar helt enkelt inte chansa på så stora belopp. Det är alla mina pengar det är fråga om och dem tänker jag inte riskera så lätt. Den underbara lägenheten från helgen har fått in ett bud nu, förvisso 200 000 kronor under utgångsbudet, men jag har redan tänkt bort den. Det kommer kanske fler och gör det inte det så får vi bo kvar i UP's lägenhet.

UP är kluven. Han har ju pengar, han skulle nog till och med kunna köpa lägenheten på Lilla Essingen på egen hand. Jag kan inte hindra honom från det, men jag tänker inte ställa mig bakom något bud nu. Jag vet hur gärna UP vill flytta och jag vet att han är besviken över att vi missar den här chansen också. Det är ingen enkel sits för nu när jag är på väg att sälja mitt hem känner jag mig plötsligt så väldigt beroende av UP och hans pengar. Han har mer än han ens vill berätta om för mig och det gör att jag känner mig dum och fattig, jag som har noll koll på min ekonomi, jag som bara tycker att allt sådant är jobbigt och krångligt och tråkigt. Så är min ekonomi som den är också. Jag vill inte vara beroende av UP, men just nu känns det så ändå.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida