2008-10-20

Showtime
Det blev ingen utgång i fredags heller. Jag hade lite funderingar på att ta en after work men det blev ingenting av med det. UP åkte hem till JSk för att äta middag och diskutera JSk's senaste misslyckade tjejaffär. Jag gick till Hötorget och köpte tio vita gladiolus och åkte hem för att städa.

UP kom hem till mig senare på kvällen och vi hjälptes åt resten av fredagkvällen och nästan hela lördagen för att få min lägenhet i perfekt skick. Det var ett riktigt evighetsjobb men till slut var vi nöjda båda två. Lägenheten glänser, det har nog aldrig varit så välstädat som nu. Då är det bara försäljningen kvar.

Vi tog en paus från bostadstänkandet på lördag kväll och gick ut och åt middag med SS och hennes nya pojkvän. Vi började med drinkar hemma hos SS och åkte sedan vidare till Grands Matbar för middag. Maten och vinet var goda om än fånigt dyra och jag kände mig som kvällens fattiglapp när de andra beställde in champagne och fina viner medan jag själv nöjde mig med de billigaste alternativen - i vanlig ordning. Vissa personer går det inte att konkurrera med när det gäller pengarna. Det är bara att inse att jag inte har råd med lika mycket och ta det som det är.

Efter middagen gick vi iväg till Anglais men på vägen dit blev SS och hennes pojkvän osams så vi gick i förväg. UP hann dricka en mellanöl och jag tog en alkoholfri drink innan de dök upp igen. En drink till och sedan åkte vi hem, dödströtta efter all städning och efter en lång dag.

På söndagen var det två visningar för min lägenhet. På den första visningen kom bara fem personer, varav två verkade relativt intresserade, och på den andra visningen kom ingen alls. Jag känner mig med andra ord inte alltför hoppfull inför omvisningen i kväll. Jag har räknat med att det ska ta tid att sälja, men det känns nedslående likafullt att med egna ögon uppleva hur marknaden ser ut nu. Inget köpläge överhuvudtaget verkar det som, och tydligen ännu sämre för den som vill sälja. Jag läste i tidningen idag att det är rekordmånga bostäder till salu i Stockholm nu, men att bara 50% av dem är sålda inom 3-6 veckor. Resten tar betydligt längre tid och jag kan bara tänka mig hur desperat man kan bli om man dessutom har hunnit köpa något nytt och sedan inte blir av med den gamla bostaden. Det känns inte alls bra att vara i den här situationen - inte för att vi har köpt något men för att vi ju vill kunna göra det.

Vi var på två visningar på Lilla Essingen igår. Den ena lägenheten har vi sett förut, för två veckor sedan. Den är i utmärkt skick, har balkong med sjöutsikt åt två håll och på det hela taget en utmärkt bostad. Vid första visningen blev det ingen budgivning alls och såvitt jag kunde se var det inte en enda som hade skrivit upp sig som spekulant nu heller. Det måste kännas tufft för säljarna.

Den andra lägenheten hade jag stora förhoppningar på. Vi såg en likadan tvåa en våning ner för ett par veckor sedan och nu har alltså drömlägenheten kommit ut på marknaden - tre rum, luftig planlösning och två balkonger med sjöutsikt åt var sitt håll, dels åt Mälaren och dels åt Luxviken. Priset är högt, förstås, men jag fick för en gångs skull den där sköna känslan av att ha kommit hem när jag kom dit. Där vill jag bo.

Så vad gör vi nu? Det var ganska mycket folk på visningen på drömlägenheten och flera spekulanter som skrev upp sig för eventuell budgivning. Risken är att buden tar fart och lägenheten försvinner ur räckhåll bara för att jag inte får min egen lägenhet såld. Risken är att vi missar den här chansen bara för att marknaden nu ser ut som den gör. Det mest frustrerande är att det inte finns något jag kan göra. Jag kan bara vänta och se vad som händer nu.