2008-10-15

Intuitionen ljuger aldrig...
... men överraskad blev jag ändå när jag kom hem till R för att lämna katterna där. Precis i början av vår relation, när R sommarjobbade på Konsum, fanns en jämnårig tjej som jobbade där som betedde sig minst sagt störande i mina ögon. Om R började jobba morgonpasset klockan sju så ringde hon klockan sex för att väcka honom så att han inte försov sig. Jag tyckte det var fruktansvärt irriterande eftersom hon inte bara väckte R utan även mig, och både jag och R var dessutom fullt kapabla till att vakna helt på egen hand utan hjälp. Den här tjejen kom med små presenter till R, hon var överallt där han var och jag var helt säker på att hon var intresserad av honom. När jag nämnde det för R trodde han mig inte.

Men - igår när jag kom med katterna var det ingen mindre än just den tjejen som satt där i soffan hos honom. Jag klarade av att vara naturlig mot henne men inombords var jag full i skratt över att jag ju hade haft rätt i alla år - det hade visst varit något där med henne och nu efter så lång tid hade hon ju tydligen fått som hon ville. Jag är uppriktigt förvånad över att det är just henne som R har fått ihop det med nu, men jag hoppas ändå att det går bra för dem. Jag kan tänka mig att de ändå passar ihop på något sätt, även om jag inte känner henne. Så är det med min intuition, den har ju aldrig fel.

Helgens visning av min lägenhet kommer allt närmare och jag känner mig stressad över allt jag måste göra. Det är egentligen inte så mycket att plocka undan utan mer bara känslan över att hinna få allt klart, att allt måste vara perfekt städat, varenda skåp rengjort och i ordning och varje millimeter av lägenheten tillräckligt snygg och lockande för att få folk att vilja bjuda och slå till med ett köp. Jag räknar inte med några mirakel utan tror att det kan ta tid men vill ju ändå göra ett så bra intryck som möjligt. Vi var på en visning igår men den var ointressant så vi siktar in oss på söndagens visningar i stället. Kanske den här gången....

Jobbet går upp och ner. Vissa dagar går det jättebra och jag får massor av positiv feedback. Andra dagar fungerar ingenting och jag vill helst bara åka hem och dra täcket över huvudet. Men i vanlig ordning är det just de dagarna som jag måste bita ihop och se glad ut, låtsas som att allt är så bra, så bra. Det finns ju inget annat att välja på.