2008-10-02

Något kul, tack!
Hösten kastar sig över mig. Det är kallt ute, det är mörkare även om solen tittar fram emellanåt, och framför allt känns det inte som att jag har någonting att se fram emot på hela vintern.

Igår bestämde jag mig för att göra något åt saken och mailade ut till mina gamla tjejkompisar - minus dem med barn och minus UP's Kroatienkompisar - och föreslog en weekend någonstans i Europa under hösten, kanske London eller något annat förslag. Men - så populärt var det, tydligen. NM svarade relativt snabbt att hon har så mycket i höst så hon hinner inte. För övrigt - inte ett ljud. Det kändes ungefär som när jag bjöd in till after work i fredags och ingen kom. Jag vet att jag har lätt att ta sånt här personligt, men precis som i fredags blev jag bara så grymt besviken över alla uteblivna svar. Även om man inte kan eller vill så är det ändå normalt hyfs och artighet att åtminstone svara och tacka för inbjudan. Är det så svårt?

Jag känner verkligen att jag behöver hitta något kul, göra något utan UP den här gången. Men det är svårt när jag inte får med mig någon annan och att resa iväg någonstans helt ensam skulle kännas för sorgligt, som att jag inte har en enda vän i hela världen. UP har ju en kompis i London som vi säkert kan bo hos om vi frågar henne och det vore ju annars ett billigt alternativ om vi vill åka dit tillsammans. Det är absolut värt att fundera på. Det är bara det att jag hade behövt göra något för mig själv den här gången, för min egen skull.

Min migrän är omöjlig nu. Igår missade jag min träning på grund av huvudvärk och jag känner fortfarande av den idag. Jag får se om det blir träning idag eller om jag måste avstå igen. Igår ringde jag och bokade in ansiktsbehandling för både mig och UP längre fram i oktober. Det är något bra, att ta hand om sig själv när man som bäst behöver det.

Jag längtar verkligen till helgen nu.