2008-09-26

Det som verkligen är viktigt
Igår körde jag mitt tredje träningspass för veckan, body pump. Det var otroligt jobbigt men jag vägrar envist att plocka bort vikter för att orka bättre. Jag måste ju utvecklas och bli starkare och det händer inte om jag inte utmanar mig själv. Just styrketräningen är jag hopplös med - jag kommer aldrig riktigt igång så det går ofta flera veckor mellan tillfällena och jag orkar aldrig riktigt mer än gången innan. Men det gäller att inte ge upp utan att bara fortsätta boka in träningen, vecka efter vecka.

Efter träningen mötte jag upp JP och vi åkte hem till PH's pojkväns lägenhet, där PH skulle bjuda på middag. Pojkvännen, CE, var inte där utan det blev en perfekt tjejkväll som bara blev alltför kort. Vi åt god mat och pratade massor som vanligt. Jag är så glad för JP och PH. Vi har känt varandra i 14-15 år nu och jag räknar dem tveklöst till mina allra närmaste vänner. De har funnits vid min sida genom vått och torrt och jag uppskattar dem gränslöst. Mina riktiga vänner betyder mer för mig än tusen bekanta.

PH pratade om att CE är så mån om att få henne att känna sig som hemma hos honom. Han har köpt en byrå åt henne och röjt undan plats i sina garderober. PH har varit med och valt ut hans nya soffa och det är nog bara en tidsfråga innan hon flyttar dit helt och hållet. CE vill att även PH ska säga "hem till oss" när hon åker hem till honom och det är fint på något sätt tycker jag. Jag tänker inte så om UP's lägenhet och jag tror inte han tänker så om min lägenhet heller. Jag känner mig inte som hemma hos UP och kommer nog aldrig att göra det helt. Ett hem för mig måste vara något som jag har valt själv också.