2008-09-12

Äntligen miljöombyte
I morse steg jag upp mitt i natten nästan - redan vid 04.15 ringde klockan. Jag tog tidiga morgonflyget ner till Köpenhamn och sedan tåget vidare till Malmö och nu sitter jag i SSH's nya, härliga lägenhet medan hon gör sista dagen på jobbet i Kristianstad.

Det här är ett miljöombyte jag har längtat efter länge. På sätt och vis är det en flykt också. Redan för länge sedan insåg jag att jag inte kunde vara hemma när UP kommer från Kroatien. Att stå där glatt med öppna armar och vänta på honom, nej, det gör jag bara inte. Inte på några villkor. Alltså bokade jag flyget till Malmö och in i det sista tänkte jag knappt ens tala om för UP att jag skulle resa bort. Jag tänkte låta honom höra av sig när han kom hem och då bara lugnt säga att nej, jag är inte hemma, jag har rest bort utan dig. Men UP frågade precis innan han skulle iväg om jag hade bokat resan så då fick jag ju bekräfta att jag skulle resa bort över helgen.

Under veckan som har gått har jag gått från att i början mest bara vara ledsen till att ju längre veckan gått blivit mer och mer arg i stället. Jag känner mig som idioten som är den sista som får veta att ens partner är otrogen, medan alla andra vet om det och skrattar åt en bakom ryggen. Så är det ju naturligtvis inte, men jag kan förstå känslan. Jag är fullt medveten om att UP kan göra precis vad han vill under både den här veckan och alla andra gånger han är borta utan mig. Sannolikheten att jag ska få veta något är ändå minimal. Jag har inga som helst garantier här.

Men det är något annat som har vuxit fram under veckan och det är beslutsamhet. Jag har kommit fram till en sak och det är att jag inte tänker gå igenom det här med UP en gång till. Jag gör det bara inte igen. Det här är den värsta kris vi har gått igenom tillsammans och jag tänker inte acceptera att det händer fler gånger. Om det här är så som UP vill ha sitt liv så är han inte rätt person för mig att leva med.

Jag tror att UP fortfarande vill. Så sent som igår kväll skrev han att han har bestämt sig för att leva med mig och att han hoppas att jag fortfarande vill detsamma. Just nu känns det som att han är mer säker på oss än vad jag är. Som att jag är den som är närmast att ge upp av oss båda.

Jag tror att jag fortfarande vill dela mitt liv med UP, trots allt. Men han är så motsägelsefull. Han skriver fina sms om hur mycket han saknar och älskar mig och om att han vill leva med mig. Men han hör av sig mer och mer sällan ju längre veckan går och igår stängde han av telefonen för att han inte skulle bli störd av mig när han satt och åt middag med sina nya vänner. Jag vet inte hur jag ska tolka honom. Jag vet inte vad jag ska tro och på sätt och vis känns vi så långt ifrån varandra nu att jag knappt ens vet om jag känner honom längre. Jag vet inte vad jag ska tänka om den här situationen.

För att vara ärlig är jag egentligen inte så förvånad. Det blir alltid så här när UP reser bort. Vi kan ha hur mycket kontakt som helst när han är hemma men så fort han åker iväg någonstans är det som att han bara stänger av och alla behov av att ha kontakt med mig bara försvinner. I början av veckan fick jag flera sms varje dag - nu är jag glad om jag ens får ett.

Jag vet idag att jag inte tänker gå igenom en sån här sak med UP igen, för jag tänker inte ställa upp på de här villkoren fler gånger. Det är inte OK för mig att leva med en person som tror att han ska kunna åka bort och roa sig med andra flera gånger om året medan hans flickvän går hemma och väntar. Det är inte så jag ser mitt liv framför mig. UP får åka bort hur mycket han vill, han får roa sig med vilka han vill, men jag tänker inte längre ställa upp på att det sker på min bekostnad. Jag tänker inte längre ställa upp på att må så här dåligt för UP's skull. Det räcker nu.

SSH sa för en stund sedan att hon skulle vilja se filmen Wall-E och att vi kanske kan göra det i helgen. Jag har också velat se den och jag vet att UP vill se den tillsammans med mig. Men jag tänker självklart se filmen med SSH om vi får tillfälle, i morgon kanske. Nu räcker det. Jag har satt ner foten till slut. I morgon kommer UP hem, och jag har ingen aning om vad som kommer att hända efter det.