2008-09-02

Något har gått sönder
Igår var det som att något gick sönder mellan mig och UP. Vi pratade i telefon på lunchen och jag sa något om fredagen, om att jag var osäker på om jag orkade och ville träffa honom då, dagen innan hans resa. Jag sa att han kanske kunde träffa reskompisarna i stället, om han ville hitta på något. Sedan var det som att helvetet bröt loss. UP fick ett utbrott och skrek åt mig att han inte orkade längre och det slutade med att han la på luren.

Jag åkte till läkaren, som sa att det kändes som något ofarligt men som ändå gav mig en remiss för vidare undersökning. När jag kom tillbaka till jobbet kom ett mail från UP. Han ville ha PH's telefonnummer för att kunna ringa henne och prata om hur han skulle göra med mig. Jag gav honom numret utan ett ord och när jag åkte från jobbet pratade jag med PH. Hon sa att UP hade ringt henne och de hade pratat jättelänge. Och jag kände hur luften bara gick ur mig. Jag vet inte ens vad som hände.

Jag och UP bet ihop på kvällen på restaurangen med familjen, vi höll masken så som bara vi kan. Men på vägen hem rasade allt och jag grät hela kvällen när jag väl kom hem, ensam, för UP ville inte sova hos mig. Vi pratade länge i telefon och UP sa i och för sig att han ville fortsätta med mig men att han inte riktigt visste hur och när. Han tror och vill att vi ska klara det här men det kommer att krävas mycket. Jag vet inte vad som händer nu, jag vet inte hur vi går vidare. Jag hade hoppats få träffa UP i kväll men han vill inte, han vill vara ensam nu för han orkar inte
vara med mig.

Jag vet inte hur livet blir nu. Vi älskar varandra så mycket men jag vet inte ändå. Allt har blivit fel.