2008-08-28

Flykt
Igår var jag på utbildning på börsen igen, Introduktionskurs i valuta- och räntemarknaden. Det var dock allt annat än introduktion - jag hade behövt en examen i ekonomi för att förstå lärarens fikonspråk, minst. Det var irriterande att sitta en hel dag och inte förstå vad han pratade om, totalt bortkastad tid för mig.

På kvällen var jag och UP på föredrag om pensionssystemet. Det var betydligt bättre och enklare att förstå och vi insåg båda att vi behöver få bättre koll. Jag lärde mig en hel del och ska ta tag i min pension för att se över de val jag har gjort och inte har gjort ännu.

UP's Kroatienresa kommer allt närmare, samtidigt som allt annat, och jag har en ständig, stickande oro i kroppen över allt som är på gång. Det är läkarbesöket och mammas 70-årsmiddag på måndag. Mamma har äntligen bestämt sig för att ha en middag på restaurang så C bokade bord på Bockholmen åt henne. Jag hoppas det blir bra. Mamma är så rädd att göra fel, att inte motsvara förväntningarna, så jag tror att hon helst av allt skulle vilja fly från alltihop. Ironiskt nog är hon inte speciellt intresserad av vad jag och C tycker. Däremot oroar hon sig kopiöst för UP, Ø och SN, IN och BW som också ska bjudas in. De tillhör hennes närmaste familj så jag tycker inte hon har anledning att oroa sig men det hjälper knappast.

Jag har bokat en resa ner till SSH samma helg som UP kommer hem från Kroatien. Det innebär att vi knappt kommer att ses på nästan två veckor, men jag vägrar stå hemma med öppna armar och vänta på honom när han kommer tillbaka. Jag vägrar att avstå från saker för att vara med honom, vare sig före eller efter hans resa, för jag har verkligen ingen anledning till det. Han har själv valt att resa och jag ska göra allt i min makt för att inte tänka på honom och inte sakna honom när han är borta. Den veckan kommer att bli stressig som det är och jag hoppas att allt ska gå bra, med eller utan UP.

PR kör stora övertalningen för att få med mig till New York i april nästa år. Tjejresan med henne låter onekligen väldigt rolig och jag är sugen på att åka, samtidigt som jag är kluven. Jag och UP har sedan länge pratat om att åka till New York och jag vet att han gärna vill åka dit med mig. Samtidigt känner jag bara att UP har rest så mycket utan mig, trots att han vet hur jag känner, så han har för länge sedan förverkat sin rätt att ha en åsikt om vad jag gör. Som ren princip bör jag åka dit utan honom, och det är det som gör det svårt. Jag vet inte om jag ska åka för att jag vill eller för att jag borde. Jag vet inte om en sådan resa utan UP skulle föra oss närmare varandra eller bara öka avståndet mellan oss ännu mer. Jag kommer att vänta och se hur det känns efter Kroatien och fatta mitt beslut efter det.

Det känns som att allt hänger på de kommande två veckorna. Alltför mycket händer då, alltför många saker som har alltför stor betydelse. Jag sover dåligt varje natt och går på reservkrafter mer eller mindre hela tiden nu. Om jag bara klarar den här tiden så kan det nog gå bra men annars vet jag inte vad som händer.