2008-09-08

Egen tid
Egen tid har jag nu så att det räcker och blir över. Det är som att vara singel igen förutom att det gör mer ont.

Jag åkte till UP i fredags kväll. Vi ville ge oss själva en chans till att få något fint och positivt att minnas innan UP's resa. UP ska ha en eloge för att han verkligen försökte - han lagade god middag, vi såg en DVD och han försökte verkligen hålla humöret uppe. För mig gick det desto sämre. Jag var tvärledsen hela kvällen och åkte därifrån efter några timmar med tårarna rinnande.

UP ringde på lördagmorgonen innan han skulle åka iväg och jag har fått sms också, fina sms där han skriver att han älskar mig och känner sig så trygg i vår kärlek. Han hoppas att jag känner likadant.

Vad känner jag? Jag är arg, ledsen, frustrerad, sviken och besviken. Jag kan inte förstå att UP säger sig älska mig så mycket och sedan ändå är beredd att riskera allt det här. Att han ändå kan misshandla vårt förhållande så mycket, att han inte värdesätter det högre än så. När man älskar någon ska man behandla varandra som det finaste och mest värdefulla. Inte bara kasta det åt sidan som UP har gjort nu, när det finns andra att roa sig med.

Jag har fått två dagar att gå i alla fall. Jag har varit i stan och köpt två CD-skivor, Coldplays Viva La Vida och Madonnas Hard Candy. Jag har letat kläder utan att hitta något och bestämt att lämna tillbaka min svarta tajta kjol som gick sönder redan första gången jag använde den. Jag har städat, lagat mina träningsbyxor, veckohandlat, strukit kläder och vattnat blommorna. Jag har målat naglarna och skrubbat hela mig från topp till tå. Jag har ätit god mat, gjort plommonpaj och tagit hand om mig själv. Jag vill inte må dåligt. Jag är värd mer och jag är så innerligt trött på att gång på gång vara den som går hemma och väntar och saknar när UP är borta och roar sig med andra. Det har hänt förr, det har hänt alltför många gånger och den här gången rann det över. Den här gången fick jag nog.

Mitt i alltihop är jag så tacksam för mina vänner, mina verkliga vänner - SS, SSH, JP och PH. De finns till hands för mig på ett sätt som jag inte någonsin tror att UP's Kroatiengäng skulle göra. De hör av sig bara för att fråga hur jag mår. SS satt i telefon med mig halva lördagkvällen och lät mig prata av mig. Och jag fikade med JP på söndagen och även hon lät mig prata, även hon peppade och kom med nyttig input i mina tankar. Det är det bästa med riktiga vänner. Ibland är det jag som lyssnar, ibland är det dem.

Jag berättade för JP om att UP och PH hade haft ett långt samtal i måndags och JP chockades över att PH hade gjort så. Hade UP ringt henne och velat prata om mig så hade hon vänligt men bestämt sagt nej, sa hon, eftersom hon inser att det faktiskt inte är hennes ensak och hon väljer att vara lojal mot mig i stället.

Jag tillbringade större delen av söndagen hos mina föräldrar och Maja. Jag köpte med en burk tonfisk till Maja och hon åt en hel tallrik direkt och till och med slickade tallriken efteråt. Mamma frågade lite om UP's resa och jag märkte att hon reagerade över att han ännu en gång är ute och reser med andra tjejer, utan mig.

Och jag förbannar mig livliga fantasi som glatt servar mig med de mest färgglada bilder över UP och hans resesällskap. Jag kan se honom för mig, hur han skrattar med de andra, hur nära tillsammans de lever och hur bra UP mår med dem, utan mig. Jag hatar tankarna och jag hatar situationen vi är i. Fortfarande har jag ingen aning om hur jag ska förhålla mig till UP och gänget när de kommer tillbaka. Fortfarande vet jag inte när jag kommer att känna mig redo för att träffa dem igen.

Jag har i alla fall kommit på ett sätt att hantera det här som gör det lite lättare - jag stänger av min telefon. Den får vara påslagen om jag ska stämma träff med någon eller när jag är på jobbet. Men förutom det ska jag låta den vara avstängd hela veckan. Jag har insett att när telefonen är påslagen så går jag omkring och väntar på att UP ska höra av sig, och jag blir ledsen och besviken när han inte gör det. Om telefonen är avstängd kan han inte nå mig och jag behöver inte tänka på det på samma sätt. Kanske blir det lättare att koppla bort honom då.