2008-09-16

On hold
Det är som att hela livet har stått på vänt de senaste veckorna. Jag har stålsatt mig och försökt stänga av känslorna utan att lyckas och varit fullt beredd på att jag kanske kommer att vara singel snart igen. Nu är UP hemma igen och vardagen är tillbaka, den vanliga som jag är van vid. Vi går försiktigt framåt. Det är inte så att vi har slutat prata om resan. Det är bara på ett annat sätt nu, när jag vet vad UP egentligen tyckte - att det var trevligt men inte så mycket mer och att det inte alls var värt det när allt kom omkring. Jag känner mig mer avslappnad än på länge nu, även om allt inte är som förr. Vi har fortfarande mycket att bygga upp, mönster att bryta, förändringar att genomföra.

Jag körde mitt favoritspinningpass igår kväll. Det var helt lysande. Bättre träning finns inte: en sal fylld av cykelentusiaster, rutinerade, vältränade människor som kommer tillbaka gång efter gång. En instruktör som är fullkomligt oslagbar och som varje gång får oss att ge lite mer, att göra det där extra som gör skillnad. Igår körde jag så hårt att jag nästan fick blodsmak i munnen och jag kämpade sida vid sida med de andra intill sista sekunden. Jag var stolt över mig själv efteråt - med all rätt!

UP hämtade mig i stan och vi åkte hem till mig. Lagade middag och smakade de fina chokladpralinerna han hade köpt till mig på resan. Jag är glad att han är hos mig igen. Det är så det ska vara.