2008-09-30

I-landsproblem
Det är tråkigt att jobba nu. Jag vill bara vara ledig. Det finns miljoner saker jag kan göra med min tid när jag inte jobbar. Nu vet jag också att det går fram och tillbaka. Vissa dagar är det mer roligt och andra dagar mindre. Måndagar är sällan roliga dagar. Det bästa med måndagar är dock träningen. Det är de där nästan magiska cykelpassen jag kör på kvällarna, alltid samma gäng, alltid samma instruktör, alltid samma kämpaglöd som jag inte har sett någon annanstans. Den timmen gör hela dagen roligare.

UP var borta på konferens med middag igår men den här gången var det mer OK att vara ensam hos honom. Jag kom hem ganska sent och åt middag och tog faktiskt också ut katterna på en kort promenad. Det är första gången de är ute och går hos UP men det gick riktigt bra, även om det bara var en kort stund de var ute. Det är bra att de vänjer sig och är modiga.

Jag har fått till idag på mig att bestämma om jag ska följa med PR och tjejerna till New York i april. Det är ett otroligt svårt beslut. Mentalt vill jag gärna åka med. Jag tror att det kan bli en jättekul resa och framför allt något annorlunda från vad jag brukar göra. Det går några semesterdagar men det är det nog värt.

Det som gör beslutet så svårt är ekonomin. Vi har inte ännu fått någon officiell inbjudan till Brasilien i februari så vi vet inte säker om den resan blir av. Men blir det inte Brasilien så blir det något annat. Blir det inte Brasilien så vill jag ta 2-3 veckor i Vietnam, kanske, eller Kambodja eller Filippinerna. Har jag bara en summa pengar att resa för så väljer jag hellre än längre resa. Det är enkel matematik. Hade jag inte behövt tänka på kostnaden så hade jag inte tvekat; då hade jag självklart gjort båda delarna. Men nu är det ju inte så i verkligheten. Inte riktigt. Jag lutar åt att inte åka till New York.

UP har sagt många gånger att han väldigt gärna vill åka till New York med mig. Vi har pratat om att åka redan i höst, men så blir det ju inte nu. Jag anar att UP skulle bli lite besviken om jag valde att resa med någon annan, men med tanke på alla hans resor har han inte mycket att säga till om. Men om jag tackar nej till tjejerna för UP' skull känner jag mig som en idiot, just för allt han gör utan mig, just för att jag nu har chansen att göra något eget och inte tar den. Det minst perfekta scenariot är att Kroatiengänget drar iväg på en ny skidresa nästa år igen, som den jag var med på i våras. Jag kommer inte att vilja lägga så mycket pengar på en sådan resa igen, men sannolikheten är ju stor att UP kommer att göra det och då står vi där igen. Han reser iväg och jag kommer bittert att önska att jag hade åkt till New York ändå.

Det är ett sagolikt i-landsproblem, men ändå ett beslut jag måste fatta.