2008-10-06

Som väntat
Jag har väntat länge på att bilder från UP's Kroatienresa skulle dyka upp bland våra gemensamma vänner och bekanta på Facebook. Idag hände det till sist. MDL hade lagt ut drygt 20 bilder från resan. Inget oväntat där - sol, vackra vyer, människor i badkläder vid poolen, människor på dansgolvet, människor med drinkar i händerna, skrattande, glada. Inget oväntat där. Och precis som jag väntat fanns även bilder på UP - leende i solen med havet bakom sig, skrattande med tjejerna i poolen, med bar överkropp, redo att krama om tjejerna när de skulle åka hem. På alla bilder såg han precis så där glad och lycklig och strålande ut som jag ju visste att han skulle göra.

Alla de där orden om att han har haft det jobbigt där borta utan mig, att han har tänkt på mig så mycket och saknat mig - det känns som ett skämt. När var det som mest jobbigt? När han badade med tjejerna i poolen? När tänkte han som mest på mig? Vid middagarna, vid partykvällarna ute på dansgolvet med alla andra? När han stod halvnaken och kramade om de andra tjejerna, var det då han saknade mig som mest? Det känns som ett skämt alltihop.