2008-10-21

I väntans tider
Det känns som att det är det enda jag kan göra nu - vänta. Jag vet ingenting om vad som händer med min lägenhet och det känns alldeles för osäkert att lägga bud på något nytt innan jag har någon indikation om en försäljning för min egen del. Det känns jobbigt att jag är så maktlös också. Jag kan inte göra något åt saken - vill någon köpa så vill de, vill de inte så är det som det är.

Samtidigt är jag rädd att den finfina lägenheten på Lilla Essingen ska springa ifrån oss bara för att vi inte kan bjuda. Enligt UP kan vi göra det ändå - han är inte orolig, men jag känner helt klart att vi tar oss vatten över huvudet om vi inte får sålt min lägenhet först. I värsta fall blir vi stående med tre bostäder och det är ju inte hållbart.

Jag tränade på bra igår och efter träningen åkte jag hem till mig för att hämta lite mer kläder. Det var direkt efter omvisningen och det kändes konstigt att vara där, som att jag knappt fick gå in i min egen lägenhet. Det är som att jag inte vill röra någonting nu eftersom jag inte vill stöka till någonstans utan det måste bara vara som det är, i perfekt skick. Jag bereder mig på en lång process.