2008-10-24

Göra plats för det nya
Det här med att rensa ut hemma är lättare sagt än gjort. Jag är glad att jag har flyttat så pass många gånger att jag har hunnit rensa och slänga lite mellan varven. Men oavsett det har jag ändå kopiöst mycket prylar överallt, i skåp, lådor och förråd. Mina kläder är en historia för sig - där har jag helt klart mer än jag behöver och det är jag medveten om. Jag har svårt att sluta shoppa, det är som ett konstant behov jag har. Det är konstigt men sant.

UP har bott i samma lägenhet i 17 år. När man inte flyttar har man sällan samma behov av utrensning och följdaktligen har UP otroligt mycket saker. Nu när han ändå är tvungen att rensa, eftersom jag ska bo där, kort tillfälligt eller en längre period, så blir det en konstig situation med alla hans saker. Jag har helt klart synpunkter och tjatar gång på gång på honom att komma igång, men när UP väl gör det och börjar rensa och göra sig av med saker så ger det mig i stället dåligt samvete. Jag kan inte avgöra om UP gör det här för sig eller för mig eller för oss. Jag kan inte avgöra om det är något han själv verkligen vill eller om det är min vilja som styr. Vill han på riktigt slänga ut de där sakerna han har sparat i alla år? Vill han på riktigt flytta undan alla brev och bilder eller är det något han bara gör för att jag ber honom?

Oavsett vad jag tycker om allting så vill jag absolut inte att UP ska göra något han inte själv vill utan jag vill att han ska styra själv. Dummast av allt är att jag kopplar ihop alltför mycket i UP's tidigare liv till gamla flickvänner. Som att allt handlar om det. Det gör det ju inte. Jag undrar varför vi ständigt krånglar till allt så mycket. Jag undrar varför jag inte bara kan känna mig trygg i det vi har.