2011-01-03

Ett nytt år
Nu är vi här - 2011! Slutet av ett år känns alltid vemodigt för mig, men början känns ofta desto mer spännande. I år hade vi en jätteskön nyårsafton - bara jag och U, hemma i lägenheten, en massa god mat och champagne. Katterna som fint sällskap och jag drog på mig min tajtaste blå klänning från French Connection, den som jag knappt skulle våga använda med mer sällskap än U.

Snön vräkte ner hela kvällen och vid tolvslaget drog vi på oss varma kläder och gick ner till vattnet med alla andra Lux-bor och tittade på fyrverkerierna. Utsikten går absolut inte att mäta med Jarlaberg, men det var fint i alla fall även om vi knappt såg in till stan för all snö. Men det var en fin nyårsafton och jag skickade en massa goda, starka tankar och bra karma till alla jag känner, människa och djur.

Nyårsdagen var föräldradag. Vi började hos mina föräldrar och Maja - sista goset innan vår resa och jag vet att jag kommer att tänka en massa på framför allt Maja, och tyvärr också oroa mig för henne när jag är borta. Vi ses i alla fall så snart jag är hemma igen. Vi åt middag hos AP och det var trevligt också - skönt för oss att helt slippa laga mat hela dagen! Jag längtar efter att få träna igen - jag vet ju rent praktiskt att man faktiskt inte förfaller totalt efter bara några dagars, eller ens ett par veckor utan träning. Men det känns så och det är en känsla som stör mig mitt i allt.

Nu tänker jag på vad det här året kan bjuda på. Efter vår resa kommer jag sluta använda p-piller och sedan får vi se vad som händer. Barn eller inte? Det blir vad det blir. Jag tar ingenting för givet och jag är nog inte beredd att göra precis vad som helst för att få barn om det visar sig bli svårt. Livet är bra ändå. Men jag är i alla fall inte skräckslagen inför tanken längre och det är skönt. Det är trots allt en verklighet för många, livet med barn, och rent logiskt borde det väl funka även för oss, att leva med barn. Vi får se.

I vår ska vi äntligen inreda klart också. Tapeter, tavlor och gardiner och kanske någon ny matta i vardagsrummet ska det bli. Möjligen också nya köksmöbler, om vi hittar rätt. Jag vill förstås ha vita, men U tycker att vi har för mycket vitt redan nu och är inte lika på där. Vi är inte helt överens kan man säga. I mitt tycke kan det aldrig bli för mycket vitt.

Men det jag framför allt ser fram emot i år är faktiskt att bara vara. Att leva vårt liv tillsammans, att bo in oss i lägenheten, att äntligen på riktigt landa och komma på plats med allt vi drömmer om. Det längtar jag till mest av allt.