2010-09-29

En helt vanlig dag
Jag har hämtat ut en bettskena hos tandläkaren, en i rosa genomskinlig plast. Den är lite av sista steget i kampen mot min huvudvärk. Jag vet att jag spänner käkarna när jag sover och kanske kan det här få mig att slappna av och huvudvärken att minska. Hittills har jag använt skenan två nätter och den är ingen höjdare, kan jag säga - att sova med en stor plastbit i munnen är allt annat än bekvämt. Jag hoppas att jag vänjer mig och att den gör nytta, framför allt.

Igår kväll tänkte jag göra nytta och faktiskt hänga upp gardiner hemma. Jag strök dem med de gröna bladen som U gillar och så skulle vi hänga upp dem, bara för att upptäcka att de inte alls passade bra i arbetsrummet. De åkte ner direkt. Jag tänkte i stället testa med de tunna vita som jag hade i Nacka men där visade det sig att den ena gardinlängden är mystiskt försvunnen. Jag förstår inte för mitt liv var den kan vara men det blev hur som helst inga gardiner igår i alla fall.

Idag har jag varit ute och åkt runt på stan för att titta på våra nya kontorslokaler. Det var ganska deprimerande, måste jag erkänna, för de finaste lokalerna var givetvis de med sämst läge. Det allra bästa läget som jag hoppades mest på finns inte tillgängligt längre - någon annan var snabbare och tog den. Vårt bästa möjliga kontor ligger på Tulegatan och jag tänker kämpa med näbbar och klor för att det blir dit vi flyttar nästa år. Men roligt känns det inte och jag önskar innerligt att vi kunde stanna kvar här.

Alternativet är förstås att jag söker nytt jobb, och det har jag ju faktiskt också funderat på att göra. Samtidigt är inte det heller något enkelt val för nu börjar jag till min egen irritation att påverkas av alla röster som säger "skaffa barn i stället" och "det är inte bra att börja på nytt jobb och sedan bli gravid direkt". Och så vidare. För jag inser ju att det blir så, efter vår resa till Ecuador - i början av nästa år - så kommer vi att försöka få barn. Sedan vet man förstås inte hur lång tid det tar, om det alls går, men ändå. Ska det bli av så kanske jag lika väl ska stanna här till dess? Eller? Åh, dessa frågor, jag vet aldrig vad som är rätt utan jag gissar och håller tummarna för det bästa.

I kväll är det träning som gäller igen. Jag hoppas på ett lika bra pass som i måndags men tyvärr är jag själv inte alls lika taggad idag, tvärtom är jag så trött så jag skulle kunna somna stående känns det som. Jag hoppas att träningen får mig att piggna till igen. U är borta på jobb över natten så det blir en egen kväll idag och jag får se vad jag lägger tiden på - alltid finns det ju något att göra.