2010-07-13

Väntan
Det blev ingen träning igår. Värmen var så tryckande så jag fick migrän på eftermiddagen och fick avboka passet i sista sekunden. Synd, jag ville verkligen träna, det är ju något jag alltid ser fram emot. Det blev bussen hem i stället och ett bad i Mälaren i stället. Det var ju jätteskönt men ändå, träningen saknar jag.

Jag är okoncentrerad nu. Väntar och väntar på besked. Jag skulle inte tro att vi får veta något definitivt om pappa idag. Antagligen måste han skickas vidare till ännu en läkare, mer väntan, mer ovisshet. Jag har sagt till honom att han borde ha sökt sig till en privatläkare direkt i stället, men det vill han ju inte lyssna på. Han utgår bara från att det är alldeles för dyrt och jobbigt och krångligt, så han avstår. Själv är jag chockad över vilken tid det tar. Läkaren i Ångermanland sa till pappa att det var bråttom, han måste åka hem till Sollentuna och träffa en annan läkare direkt. Trots det tog det en hel månad innan journalen skickades iväg och han fick tid här nere. Helt otroligt, jag menar hur amatörmässig kan vården bli??

Idag jobbar jag hemifrån. Det är så lugnt på jobbet nu så jag skulle egentligen lika gärna kunna ta ledigt, men jag sparar mina semesterdagar och jobbar på halvfart i stället, om ens det. BC och HT ska komma hit och äta lunch men U får ta ansvar för dem eftersom han är ledig nu. I kväll åker U till Gotland och sedan är jag själv igen. Det finns massor att göra här så jag tror inte det går någon nöd på mig men jag tror ändå det blir jobbigt att veta att han är just där han är med dem han är där med.

Pappa ringde just. Utöver allt annat har de nu haft inbrott i bilen, som står i garage. Bilen var fullständigt trashad - det gick inte ens att köra därifrån med den utan de fick ringa efter bärgare. Eftersom det är en gammal bil så är det förmodligen inte ens idé att försöka laga den med tanke på självrisken, utan det är nog lika gott att skicka den till skroten. Så tråkigt och totalt meningslöst och verkligen det sista mina föräldrar behöver nu. Pappa pratade redan om att han måste köpa ny bil direkt, eftersom han måste åka tillbaka till Ångermanland så fort som möjligt. Att gå här nere i Stockholm hela sommaren är otänkbart för honom, han gör vad som helst för att slippa det. Ibland undrar jag verkligen varför saker och ting händer och jag tänker att snart måste det vända, snart måste det hända något bra. Det räcker nu.