2010-07-12

Som i Tropikerna!
Årets svenska sommar är nästan bisarrt varm. Eller, vi har passerat stadiet för värme och landat i helt otrolig hetta. Igår morse var det 31 grader varmt och efter det brydde jag mig inte ens om att titta på termometern. Jag kan inte minnas när vi sist hade en sån här sommar i Sverige. Varmt kan det vara, och soligt, men vecka efter vecka med över 30 grader? Det är sällsynt! Jag tänker tillbaka på den evighetslånga urkalla vintern som jag var så otroligt trött på till slut, all fin snö till trots, och jag vill verkligen inte klaga på värmen. Det här är otroligt!

Jag har haft en lugn helg - man orkar inte göra så mycket i hettan. I fredags var jag hemma när U gick ut och åt med ASj och några fler. Jag kom på att jag måste läsa om Harry Potter och dödsrelikerna inför premiären av nästa film, och den boken är ju precis som alla andra i serien så grymt bra så jag fastnade och lästa 350 sidor på en kväll. Jag fortsatte läsa på lördagkvällen och lite på söndagen och sedan var boken slut, alla över 700 sidorna.

U åkte ut till Utö med US och gänget i lördags. Han passade på eftersom jag ändå var uppbokad - jag hade lovat mamma att hjälpa till att vara barnvakt åt SL eftersom C och Ö skulle gå på bröllop. Det är egentligen inget problem för mamma att passa SL själv, men så här i hettan litar hon inte riktigt på sig själv eftersom hon kan drabbas av yrselanfall, och därmed fick jag vara med som backup. Pappa har kommit hem eftersom han ska på läkarbesök här i morgon, och han verkade piggare och gladare än i Ångermanland av någon anledning. Annars brukar det ju vara tvärtom - det brukar vara där han lever upp och här han går och deppar. Jag hoppas i alla fall att läkarbesöket går bra och framför allt att de kan komma fram till vad det är för fel, även om jag tvivlar. Jag tror knappast att en AT-läkare (sommarvikarie) här kan hitta något som inte en AT-läkare i Ångermanland kan komma fram till. Barnvaktandet gick i alla fall bra - SL var glad och snäll i stort sett hela dagen förutom vid middagen. Vi tog det lugnt, tog en tur till lekparken och hällde i oss vatten mot värmen.

Maja fyllde 19 år i lördags! Det är fantastiskt - Maja, som har blivit så gammal som 19 år. Det förekommer ju men är klart ovanligt. Maja är mindre och smalare än någonsin, men hon verkar ändå vara i bra form. Jag gosade med henne så mycket jag bara kunde och hon spann så högt som en motor vilket alltid är härligt att höra. Jag hoppas att Maja kommer att vara hos oss i många, många år till.

I lördags hände något tråkigt förresten. Jag tog fram mina fina diamantringar för att prova dem - jag kan inte låta bli att göra det ibland, bara för att de är så fina - och till min chock märkte jag att en diamant i förlovningsringen är borta. Det är obegripligt - ringarna är ju inte använda överhuvudtaget och jag köpte dem så sent som den 31 maj. Jag räknar givetvis med att det går på någon garanti att laga ringen men jag tänker be dem titta igenom samtliga stenar för att se att de verkligen sitter fast. En sten som kan lossna så lätt som den här tyder ju inte på att jobbet är bra gjort. Givetvis har jag inte kunnat hitta stenen igen utan den är helt försvunnen. Synd men jag kommer som sagt vägra betala en krona för att få den lagad igen - någon kvalitetsgaranti måste de ju ha på sina varor.

Den här kommande veckan lär också bli lugn. Jag har min vanliga träning men annars ingenting särskilt inbokat. U åker iväg till Gotland med US, UJ och en kille till i morgon kväll så vi kommer knappt ses. Jag vet inte vad jag ska känna inför hans Gotlandsresa. Eller, jag vet precis vad jag känner. Jag tycker det är skitjobbigt att U åker iväg med tre killar som är de största partajarna i Stockholm, som alltid har tjejer omkring sig, som alltid festar mest och dejtar flest. Jag vet att U för några år sedan, precis innan vi möttes och kanske även i samband med det, var precis likadan. Nu har han väl lugnat sig, nu säger han att han är så säker på vad han känne för mig så han kan inte tänka sig att något skulle kunna hända. Men jag vet ändå att man aldrig har garantier när det handlar om andra människor. Man kan aldrig förutse vad som kan hända och vem man kan komma att möta, och jag vet också att U's gräns för vad som är OK att göra med en annan tjej är betydligt vidare än min gräns. Jag vet att vi har olika syn på det här och givetvis oroar det mig. Men jag kan inte göra något åt det, så är det bara, och när U är borta kommer jag göra mitt bästa för att inte tänka på honom alls. Det är mitt enda sätt att hantera det.