2010-05-10

Snart så
I morgon är det dags - då ska jag till tandläkaren för att påbörja min väg till ett vackrare leende. Det blir slipning och utprovning av provisoriska tandkronor. Det känns verkligen skrämmande - jag skulle ljuga om jag sa något annat. Det känns vansinnigt och galet och farligt och stundtals undrar jag vad jag håller på med. Det här kommer inte att få mig att se ut som en filmstjärna och det är jag medveten om. Det jag tror att det kommer att innebära är däremot att jag fortsättningen faktiskt kommer att kunna le riktigt stort och uppriktigt, och för första gången kunna göra det utan att tänka på att mina fula tänder syns. Då kan jag le och känna mig vacker på riktigt, och det är stort för mig. Jag hoppas att det kommer att betyda att jag kommer att vilja le mer - det är min förhoppning med hela behandlingen.