2010-05-10

Och så var det måndag igen
Ungefär som vanligt: jag blinkade och sedan var helgen slut. Fast inte riktigt ändå - jag har hunnit få en del gjort faktiskt, trots att mycket av det jag borde ha fått klart fortfarande inte är riktigt i mål.

I fredags hade jag stora planer: träna body pump och sedan after work med MK och en massa annat folk. Men i verkligheten blev det ingenting alls. Jag gick nästan som i koma hela dagen, helt slutkörd, och efter jobbet åkte jag nästan raka vägen hem och kämpade sedan för att hålla mig vaken till halv tio åtminstone. U var ute och som alltid hade jag svårt att sova ordentligt när han var borta, så jag halvslumrade tills han kom hem. Min kväll bestod annars av enkel middag i soffan, samt provning av kläderna jag hämtade ut från Lindex på hemvägen. Kläderna var ett skämt, de passade inte alls. Klänningen såg mest ut som ett nattlinne och jackan var stor nog för en jätte. Jag är lång och trots det slutade ärmarna en decimeter utanför mina fingertoppar! Retur för båda plaggen alltså. Jag hann med lite rensning också - två kjolar, ett linne och ett par jeans åker iväg till Röda Korset. Alltid rensning på gång, det känns bra för mig.

På lördagen gick jag upp hyfsat tidigt, som vanligt, och drog igång morgonen med en hårtoning. Jag gillar mitt utseende bättre när jag är lite mörkare i håret eftersom det får mina ögon att synas desto mer, men dessvärre är jag alldeles för lat med att tona håret - i bästa fall kommer jag ihåg det ett par gånger om året. Hur som helst, resultatet blir alltid bra så jag ska försöka bättra mig och göra detta oftare. Efter hårfärgen var det dags för nästa steg i processen att fräscha upp mitt yttre så jag tog bilen över till C för att få hjälp med att färga ögonbryn och ögonfransar. Det går verkligen otroligt fort att ta sig till henne med bil - ut på motorvägen och sedan av igen nästan på en gång, bara på några minuter. Besöket hos C blev kort men fokuserat: färgning och sedan lunch och så hemfärd igen. Vi hann prata lite om bröllopet också - planeringen är i full gång.

Väl hemma igen blev det en dålig eftermiddag, tyvärr. På fredagen hade U träffat KH och ÅK på en egen liten after work innan han gick vidare för att möta MK och resten av gänget. ÅK och KH är två av de tjejer som U var med på partyresan till Kroatien för ett och ett halvt år sedan. Det var en otroligt dålig tid i vår relation, ärligt talat. Vi bråkade massor och det var långt ifrån självklart att vi skulle fortsätta vara tillsammans. Jag mådde extremt dåligt över att U drev igenom att åka på resan med det här gänget som jag verkligen inte litar på - de må vara roliga att festa med, men deras värderingar när det gäller till exempel otrohet är under all kritik. Jag har sett detta förut: de har mer eller mindre stått och hejat på när någon har varit otrogen, och jag visste därmed också att om U skulle få för sig att göra något så skulle jag vara den sista att få reda på det. Idag har jag extremt svårt att tro att U någonsin skulle vara otrogen mot mig, men vi har haft tider när det av olika skäl var långt ifrån självklart.

Slutresultatet av hela den här skiten blev att jag mer eller mindre bröt all kontakt med det här gänget. Jag mådde för dåligt och orkade helt enkelt inte träffa dem, och vår relation har aldrig återhämtat sig efter den här händelsen. Saker och ting har aldrig blivit desamma som innan, och än idag har jag i princip ingen kontakt med någon av dem. Att sedan få höra att U har varit på after work med två av tjejerna, det rev helt enkelt upp alldeles för mycket hos mig på nytt, och konflikten var ett faktum. Vi bråkade fram och tillbaka nästan hela eftermiddagen och det var inte roligt för någon av oss, givetvis. Vi lyckas bli sams igen, så är det alltid, men det är skitjobbigt varje gång det händer.

Nu visade det sig också att ÅK och hennes sambo ska gifta sig samma dag som mig och U. KH ska vara tärna, och det innebär med andra ord att två av våra tilltänkta gäster kommer att tacka nej till oss. På sätt och vis är det kanske lika bra - de är riktiga partymonster och med dem på festen skulle jag nog känna mig ännu mer pressad att vårt bröllop måste bli ett superparty till varje pris. Nu kommer de inte och det är inte mer med det, även om det samtidigt känns lite tråkigt att folk börjar tacka nej redan innan inbjudningarna har gått ut.

På lördagkvällen var det 40-årskalas hos SS. Vi tog bilen ut till Täby Kyrkby - det är helt enkelt för långt för att vi ska orka åka kommunalt. Vi brukar köra med principen att den vars kompis vi är hos får dricka alkohol, och eftersom SS i första hand är min kompis fick alltså U köra. Väl hemma hos SS upptäckte vi till vår stora förvåning att HW var där. Jag frågade några andra tjejer - som också var lika förvånade - och fick veta att HW tydligen har flyttat dit igen nu. De ska med andra ord försöka igen. Jag är minst sagt förvånad, för det jag har fått höra om HW på sista tiden är verkligen inte positivt och jag hade intrycket att han verkligen inte var välkommen tillbaka till SS liv igen, men här var han alltså. Ja ja, jag får hålla tummarna för att det går bättre den här gången, men med tanke på hur många gånger de har gjort slut så finns det nog inte mycket som kan förvåna mig när det gäller dem.

SS såg i alla fall jättepigg ut - hon strålade och den nya peruken var ursnygg på henne. Skönt att se att hon är så framåt och glad och positiv nu, mitt i allting som händer!

Det var mestadels nya människor på festen, men ett par som jag kände var förstås EE och MB. Det är alltid roligt att umgås med EE, men MB - nej, jag tycker helt enkelt inte om honom. Han är helt fel - totalt osympatisk på alla plan. Den här kvällen höll han på att driva mig till vansinne. Han pratade hela tiden högt och ljudligt - till och med när jag gick på toaletten hörde jag hans röst över alla andras. Dessutom vet han alltid bäst. Han berättar vitt och brett för alla om hur det är och om hur det ska vara. Ingen vet bättre än MB och sånt driver mig också till vansinne. Han lyckades inte förolämpa mig den här gången, men däremot fällde han en kommentar som insinuerade att EE, hans sambo, var överviktig. Jag blir alldeles paff av honom och förstår ärligt talat inte hur EE står ut - själv får jag nästan utslag efter en halv minut i hans närvaro. Verkligen synd på en så trevlig tjej som EE!

Igår var en typisk söndag, lugn men grå och regnig och trist. Jag var en sväng hos mina föräldrar och storhandlade på vägen hem. Maja verkade må bra - jag hade i vanlig ordning köpt med delikatessmat till henne och i vanlig ordning slukade hon den. Hon är söt som socker lilla Maja.

På kvällen var jag och U på konsert med bröllopsmusik i St Görans kyrka. Det var trevligt och musiken var vacker. Jag vet inte om vi fick så många uppslag, förutom då vad gäller psalmerna, men det är bra att få lite idéer där också. Däremot har vi ett stort problem och det är hur vi ska kunna låta bli att gråta i kyrkan! U är tveklöst den mest gråtbenägna kille jag har träffat, och jag har blivit nästan likadan med åren. Vi måste helt enkelt träna på att lyssna på vår musik och säga det vi ska säga utan att gråta. Träning, träning, träning är det som gäller!