2010-04-19

Dags igen
Ny vecka, ny måndag igen! Min helg har varit en blandning av lugn och jobb. I fredags var jag extremt irriterad när jag gick från jobbet och tyvärr tog jag ut det över stackars U som inte hade gjort något ont. Det slutade med att vi blev osams men vi löste det snabbt när vi väl kom hem.

Jag vet precis vad min irritation kommer av - jag är inte nöjd med jobbet och har inte varit det de senaste månaderna. Det jag gör är inte tillräckligt intressant för att hålla mitt intresse uppe och med tanke på hur mycket som snurrar i mitt huvud på privatfronten så har jag bara alltför lätt att tappa intresset och börja fladdra iväg åt andra håll även under arbetstid. Det är inte bra alls och följdaktligen går jag konstant omkring med dåligt samvete och känner mig som en riktigt dålig anställd. Jag kan bättre och det vet jag.

I fredags pratade jag och U en del om min frustration och jag har nog insett att jag egentligen borde jobba med något annat. Jag är inte gjord för att sitta framför en dator åtta timmar per dag. Jag måste ha mer variation än så - en mix av datorjobb och ut och göra annat vore perfekt för mig, givetvis med betoning på biten utanför skrivbordssfären. Jag vet vad jag är bra på - jag är duktig på event. Jag är bra på att koordinera, att planera och organisera. Jag är bra på att ha koll på detaljerna, och jag är mer "doer", producent, än idéspruta i de flesta fall. Jag lämnar med glädje strategier och siffror åt någon som tycker det är roligt, och är hellre själve ute "på golvet" och får jobbet gjort i stället. Jag har ett väldigt bra minne - det märks inte minst nu när jag och U läser spanska ihop och jag lär mig glosorna i princip efter ett par genomläsningar medan han måste traggla betydligt mer. Jag är bra på språk, jag älskar att skriva och vill vara kreativ i mitt arbete. Jag har ett jättestort intresse för både mode och inredning, resor är min största passion i livet, och få saker gör mig så glad som djur. Kan man hitta ett jobb som kombinerar dessa bitar? I så fall, vilket jobb är det?

En annan stor frustration för mig är vårt bröllop. Ju närmare augusti vi kommer desto mer känner jag att jag innerst inne inte vill ha det här stora bröllopet. Jag har få vänner som är viktiga för mig - och de är å andra sidan desto viktigare - men resten känns mest bara som utfyllnad, som personer jag bjuder in för att det ska bli många gäster. Stora sällskap är helt enkelt inte min styrka, jag trivs bättre i små sällskap där jag verkligen kan samtala med personerna som är där. I stora sällskap upplever jag ofta att det inte blir något sagt alls och det här med att stå i en bra och snacka skit med folk jag knappt känner är verkligen inte något jag är bra på. Det är inte en situation jag trivs i och det är jag fullt medveten om.

Just när det gäller vårt bröllop känner både jag och U att det just nu är jag som drar en väldigt stor del av planeringen. Jag har kontakt med leverantörer, jag går på och driver vad nästa steg i planeringen är, jag håller koll på att allt blir gjort. Med tanke på att det här stora bröllopet mycket mer är vad U önskar än jag, så blir det också en irritationskälla för mig - något som jag driver på för U's skull mer än för min, trots att det inte ens är min dröm. Min dröm om bröllopet med U är oss två barfota på en sandstrand någonstans i världen, blå himmel just när det börjar skymma lite, havet som brusar, en präst och ingenting mer. Bara vi. Det räcker för mig. Jag behöver inte allt det andra. En massa gäster, en stor fest, trerätters middag, blommor, klänning - det är inte nödvändigt för mig. Men U vill ha det och han blir också ledsen över att jag inte vill det lika mycket som han. Vi kommer att genomföra det stora bröllopet - det är för sent att avblåsa något nu och det är också U's dröm som går i uppfyllelse. Jag önskar bara att jag såg fram emot det mer - att det inte bara kändes som en uppgift som ska genomföras för mig. Kanske är det ett utslag av all stress vi går igenom nu - jag hoppas att det ska bli bättre när spanskakursen är avklarad åtminstone. För just nu är min känsla mest av allt att jag bara vill fly från alltihop och det är ju inte så det ska kännas.

I lördags hade U herrträff med ett killgäng som han har känt länge. De skulle spela curling och gå ut och festa. U sa när han kom hem att han hade saknat mig hela kvällen och det kändes bra att höra förstås. Själv tillbringade jag dagen hos mina föräldrar och Maja i Sollentuna. Det blev en lugn och skön eftermiddag, alldeles lagom, och precis som varje gång jag är där kom jag hem fullständigt proppmätt. Det blev en enkel sallad till middag efter det och tyvärr slutade kvällen dessutom med migrän för mig. Jag har haft väldigt mycket huvudvärk på sista tiden och antagligen är det också ett utslag av all stress just nu.

På söndagen skulle vi ha mina föräldrar, C, Ö och SL på fika och innan de kom gjorde jag och U ett jätteryck och storstädade hela lägenheten. Vi dammtorkade, torkade golven och jag vet inte allt. Det är trist att göra det men så otroligt skönt när man är klar och jag njuter verkligen av att ha en riktigt nystädad och fräsch lägenhet! Att konstant ha det så fint hemma är en utopi som det bara är att glömma när man bor med två katter - i så fall skulle jag inte få göra annat än att städa. Men de få gånger det händer är det underbart att vara hemma och njuta av hur fint det är!

Vi hade en trevlig eftermiddag hemma med familjen. Vi bjöd på plommonpaj och scones och alla åt så de nästan storknade. Efter fikat tog vi en promenad runt ön, men det blåste så kallt så det var allt annat än njutbart ute. Kvällen tillbringade vi hemma med spanskaplugg, deklaration och annat roligt. Jag passade också på att måla naglarna i det läckert röda nagellacket vi fick med oss hem i torsdags. Det är så snyggt med målade naglar och jag måste verkligen bli bättre på sånt!

Nu är det ny vecka och nya utmaningar - träning, spanska, bröllopsplanering och inte minst Bounce står på schemat den här gången. Full fart framåt som vanligt!