2009-11-02

En känslostormig hösthelg
Jag jobbade hemifrån i fredags - halvdag eftersom det var allahelgona. Jag trodde det skulle bli en hyfsat lugn dag och att jag skulle kunna stänga ner datorn runt lunch, men så blev det inte. Tvärtom var dagen stressig och jag satt fast vid datorn till halv tre på eftermiddagen. Först då blev det lunch och sedan en skön promenad längs Edsviken. Inte som jag hade tänkt mig men inte mycket att göra.

På kvällen svidade jag om till finasta paljettkjolen och svarta fintoppen och sedan åkte jag och UP in till stan för att möta PR, några andra kollegor samt vänner till henne. PR's jorderuntresa närmar sig med stormsteg och hon ville ta en utekväll för att fira inför resan. Jag är grymt avundsjuk så klart - vilken drömresa hon kommer att få! Tänk om jag kunde få göra samma sak - vilken dröm det vore. En annan gång kanske....

Kvällen blev i alla fall trevlig. Vi började med ett par drinkar - alkoholfria för min del - på Hotel Reisen - skön loungestämning och mycket prat. Reisens hotellbar är lugn och mysig, med en ung tjej som spelade Edith Piaf och gammal swingjazz på LP-skivor och en supernoggrann bartender till det. Trevligt och skön stämning. Efter fördrinkarna åkte vi till Kungsholmen och restaurangen Tabbouli och där mötte vi upp lite fler personer för middag. Libanesisk mat är alltid gott och den här kvällen var inget undantag. Vi åt så vi höll på att spricka och hade riktigt trevligt med mycket skratt. UP passar in som handen i handsken och det är skönt, jag behöver aldrig "ta hand om" honom när vi är ute med mina vänner utan han klarar sig bra själv.

Efter middagen promenerade vi bort till Lemon som är PR's favorithak, om än inte mitt. Jag och UP var bara där ett par timmar. Lemon är helt enkelt inte min grej. Väldigt ung publik och framför allt så bedrövligt dålig musik så jag somnar. Är det något jag har svårt för så är det dålig musik - jag kommer helt enkelt inte igång av det. UP följde med hem även om jag nästan tjatade på honom att han skulle vara kvar och festa vidare med de andra. Ärligt talat tror jag nästan att han hade roligare än jag hade på Lemon, men så kan det ju vara.

När vi kom hem på natten kom ett sms från JD som berättade att han och KH har fått sin dotter nu. Det var glädjande att höra - jag har tänkt mycket på dem och undrat hur det har gått men nu vet jag att hon är här i alla fall. Jag fick inget sms och självklart tog jag åt det av mig. Jag vet inte vad det är - jag kan helt enkelt inte låta bli att reagera. Jag har så lätt att känna mig bortvald och om det beror på min historia eller vad det är, det vet jag inte. Samtalet om det här fortsatte även på lördagförmiddagen när vi vaknade och jag blev bara mer och mer ledsen och tappade till slut gnistan helt. Det är så svårt det här. Hade jag varit ensam, hade jag brutit med UP så hade jag brutit med hela det här gänget också, utan att tveka. Men nu är jag med UP och för hans skull måste jag få relationen till det här gänget att fungera på något sätt, även om jag inte alltid vet hur. För jag mår inte bra med dem. Med det här gänget känner jag alltid att jag måste förställa mig, att jag måste kämpa och kämpa för att passa in, och trots att jag kämpar så lyckas jag inte.

UP brukar säga att jag ska förändra mitt tankesätt och min inställning till saker och ting, att jag ska jobba med mig själv för att bli annorlunda. För mig är även det här en svår sak för jag känner på så sätt nästan att han inte accepterar mig som jag är utan att han önskar att jag ska bli annorlunda. Och jag klarar helt enkelt inte att hela tiden kämpa och försöka bli någon annan, att aldrig känna mig helt godkänd för att jag bara är jag.

På eftermiddagen åkte vi till AP för en snabb fika med LP och sedan åkte vi till kyrkogården för att tända ljus åt UP's pappa, farmor och farfar. Det blev känslosamt som alltid och AP sa att GP skulle ha varit glad åt att veta att UP hade träffat mig till sist. Det är roligt att höra men just då när jag var så ledsen redan innan så kändes det bara som ett berg av förväntningar på mina axlar. Att jag måste vara så duktig och perfekt och att jag aldrig kan visa att i verkligheten är jag en person som sitter hemma och gråter varenda helg för att livet är så svårt ibland. Hur kan det bli så här egentligen? Vem vet?

Lördagkvällen blev bättre i alla fall även om jag fortfarande var utmattad och urlakad av alla känslor. Vi åkte till stan med SS och HW för att gå på bio och möta upp PH och CE för middag på Grodan. Middagen var god och trevlig och filmen, Up! var bra och rolig med sina 3D-effekter, men samtidigt väldigt dramatisk och känslosam och läskig - absolut ingen harmlös barnfilm men bra och välgjord!

Söndagen ägnades åt bostaden. Vi har äntligen lyckats pussla ihop stereobänken och alla apparater och sladdar - vilket ormbo säger jag bara, jag är glad att UP är bra på sånt. Vardagsrummet ser klart bättre ut nu än tidigare och bättre kommer det att bli. Vi hann med två visningar också, två fyrarummare på Lilla Essingen bara några portar från varandra. De är fina båda två och jag skulle faktiskt kunna bo i vilken som helst utav dem. Ur kattsynpunkt skulle nog lägenhet nummer ett vara bättre, men ur min egen synpunkt har det ingen stor betydelse. Priset är ungefär detsamma på båda och storleken likaså. Den ena har en lite annorlunda planlösning medan den andra är mer traditionell och därmed också lättmöblerad. Men jag gillar verkligen Lilla Essingen, jag tror absolut att vi skulle må bra där båda två. Får vi barn så fungerar en fyra ändå ett antal år och får vi inte barn så har vi en bra bostad för oss själva. Vi får se hur pass aggressiva övriga budgivare är - det behövs ju egentligen bara en person som har bestämt sig att köpa till varje pris för att det ska rusa iväg.

Efter visningarna åkte vi till Länna Möbler och gick där och suktade som vanligt. Jag är otroligt sugen på att köpa Eldflugan i vitt - jag har den svarta och den är underbar men vitt är ju ändå vitt... Vi hittade ett sideboard också som jag tror att vi kommer slå till på - Englessons Décorserie som är modern nog för att passa ihop med stereobänken och ändå har en lite egen twist. Jag är sugen på soffbordet också men det får väl bli en senare historia.

Hemma gjorde vi en underbar kantarellpaj och jobbade på och jag tog ut katterna en sväng. En lugn och skön kväll som vanligt.