2009-10-30

Någon gång
Höstlöven singlar ner utanför mitt fönster. Träden brinner i gult och orange och det är vackert och sorgligt på samma gång. Ännu ett år som är på väg att ta slut och gå in i nästa, ett slut och en början, som alltid.

Jag ser den där gamle mannen som bor här i kvarteret som skjutsar sin fru i rullstol varje dag. En förmiddagspromenad. Så där ska jag och UP bli när vi blir gamla. Vi ska ta hand om varandra så länge vi finns. När UP friade till mig i Jambiani sa han att först när han träffade mig hade han förstått hur mycket han kunde älska. Det är precis så det är. Mitt hjärta tar glädjeskutt varje gång jag ser honom, dag efter dag.