2009-05-19

Jobbkompisar från förr
Igår åt jag lunch med Telia Finans-kollegor som jag inte har sett på länge: CJ, YR, MT och AK. AK har jag ju lite kontakt med då och då men de övriga har jag nog knappt sett sedan vi slutade jobba ihop för fyra år sedan. Tiden går verkligen. Men det var roligt att se dem - de är sig lika, som förr. Det känns på något sätt som att alla vi som jobbade tillsammans då fortfarande ser tiden tillsammans på Telia Finans i ett gyllene skimmer. Det kan aldrig bli så bra som det var då. Den största nyheten för dagen var förstås att AK ska gifta sig på pingstafton. Jag kommer att vara borta då men annars hade det varit roligt att gå till kyrkan och se henne.

Jobbet gick halvbra - en massa strul som i slutet av dagen gjorde mig rejält less. Det är alldeles för mycket att göra nu men det är bara att bita ihop. Jag har fått mer information om BC's möhippa och blir mer och mer skeptisk ju mer jag hör. Senaste nytt är att vi ska åka ribbåt, vilket jag har vetat sedan tidigare, men intressant nog kommer vi varken att få ut skyddsoverall eller ens flytväst. Jag trodde inte att en arrangör ens fick ta ut en grupp utan flytvästar! Tjejen som mailade informationen skrev att de har lyckats låna ihop några västar men hon rekommenderar att man tar med en egen. Jag äger nu ingen flytväst så det återstår att se hur den båtturen ska bli.

Träningen var värre än värst. Vi körde fortfarande på rpm-upplägget som förra veckan, men den här gången var de tuffa partierna längre och mot slutet av passet var jag så slut att jag knappt kunde röra mig. Det här måste bara ge resultat! PA meddelade igår att hon kommer att hålla i klasserna maj ut men efter det blir hon mammaledig. Jag kommer verkligen att sakna henne.

På kvällen tittade jag och UP lite på Tanzania. Vi har ett ungefärligt upplägg nu: flyg till Dar Es Salaam, sedan vidare till Arusha och därifrån till Serengeti och Ngorongoro. Efter safarin ger vi oss på Kilimanjaro och sedan avslutar vi med Zanzibar. Berget fasar jag lite för - det är riktigt tuff vandring, många timmar per dag, varav den sista biten upp till toppen i beckmörker mitt i natten, med risk för regn och framför allt kyla. En del av mig undrar vad jag håller på med som ens funderar på det, medan en annan del av mig är lika övertygad om att jag kommer att lyckas. Det är lite som Mount Kinabalu - vi fasade för det och när vi väl såg berget på riktigt kunde vi inte föreställa oss hur vi skulle lyckas. Men när allt kom omkring gjorde vi det bara - att misslyckas och ge upp var inget alternativ. Det ska det inte vara den här gången heller. Vi måste bara förbereda oss väl och ha med oss bra utrustning så ska det gå bra.