2009-05-13

Givetvis
Jag hade planerat in att gå på Shortcuts mingel och prisutdelning för "Framtidens kvinnliga ledare" igår kväll. Det passade bra igår eftersom jag fortfarande kände av förkylningen. Sagt och gjort - jag åkte till Debaser och mötte upp PR. Men - varken hon eller jag var alls på humör. Vi gick in ändå för att åtminstone få oss ett glas vin, bara för att upptäcka att de var betalbar som gällde. Knökfullt med kacklande tjejer och en ljudnivå som gjorde att man knappt ens kunde höra sig själv tänka. Vi stannade en halvtimme innan vi gav upp och åkte hem igen.

Jag har börjat läsa på om Tanzania och det känns spännande och skrämmande och stort och roligt och framför allt utmanande att tänka på den här resan. Den afrikanska kulturen är helt ny och okänd för mig och jag vet knappt vad jag ska förvänta mig. Det är precis som med Borneo, att jag är så extremt fokuserad på Kilimanjaro så jag kan knappt tänka mig något annat där nere. Om jag klarar det berget så klarar jag vad som helst. Vilken seger att stå där på toppen av Afrikas högsta berg! Det är något att satsa på.

Annars blev kvällen lugn. UP har också börjat bli förkyld nu så det var inga stora aktiviteter på schemat. Han jobbade vidare med sitt föredrag och jag sorterade upp våra sysaker som jag har haft på att göra-listan länge. Nu är det till slut klart. Vi var dessutom nere i förrådet och hämtade upp UP's gamla köksmöbler. I kväll kommer en kille som kanske vill köpa dem så jag håller tummarna. Dessutom är det en kvinna som ska titta på mitt gamla soffbord som finns hos UP's mamma i kväll, så kanske gör vi två bra affärer på en och samma dag. Jag hoppas verkligen på det. Det skulle vara ett bra steg framåt att få lite mer plats i förrådet, och färre saker att ta hand om vid nästa flytt.

Idag har det till slut kommit ett mail med info om BC's möhippa nästa vecka. Och självklart, givetvis, of course, vad annars hade jag väntat mig... så ska vi köra poledancing. Åmande kring strippstång. Skitkul. Wopidoo. Ska jag vara ärlig så kan jag knappt tänka mig något jag mindre skulle vilja göra. Jag minns bara alltför väl JD's svensexa med poledancing och tvättäkta strippa och alla mina och UP's gräl om det. Jag vill inte göra det och nu står jag där. Det är nästan så att jag funderar på att ansluta efter den aktiviteten, eftersom den verkligen inte lockar mig det minsta. Tvärtom, för mig känns den enbart ångestframkallande, urfånig och jobbig. Jag vill inte göra det. Frågan är hur jag ska komma ur den här delen - blir det så enkelt som att jag bara dyker upp efteråt eller hur gör jag? Dessutom ska vi köra den gamla klassikern med att ta med en sak som påminner om vår relation till BC. Jag känner henne knappt - min enda relation till BC går via UP. Jag får väl ta med en bild på honom och göra det enkelt.

Nu är det ännu en dag. I kväll blir det träning igen och nu måste jag lägga på ett kol för att komma i form inför resan. Det är allt eller inget som gäller.