2009-05-04

Plötsligt hände det
Valborgshelgen har varit lång och skön, men ändå på givetvis alldeles för kort. Det är som att den lediga tiden jag har aldrig räcker till. Det är fullt upp varje helg.

Valborgsfirandet blev lugnt. Jag och UP åt middag hemma och promenerade sedan ner till Kevingebadet för att lyssna på körsång och se på majbrasan. Där vimlade av folk, mest pensionärer och barnfamiljer. Jag antar att folk i vår ålder utan barn oftast festar med sina kompisar på annat håll på Valborg, men den här gången passade det oss bra att göra så här.

Helgen har annars inneburit mycket fixande hemma. Vi har varit effektiva som bara den, skrivit listor med allt som ska göras och strukit över varje punkt när den har blivit klar. Det är en metod som funkar bra och vi får garanterat massor gjort. Vi har varit nere i Södertälje och hälsat på TF. Det var trevligt, lugnt och skönt. Vi fikade, promenerade längs kanalen och åt pizzamiddag hemma hos honom. Alldeles lagom och väldigt avkopplande.

På lördagkvällen var vi ute och åt middag på Kungsholmen med SS, HE och JK, som jag inte har sett på evigheter. Vi umgicks mycket som singlar - gick ut och hängde i barer och tittade på killar - men sedan gled vi ifrån varandra med tiden. Men det var roligt att se henne och befriande på något sätt, eftersom hon inte har någon koppling till partygänget som jag numera är så trött på och helst undviker. JK är singel och hon verkar klart stressad över det, eftersom hon är 40 år och troligen vill ha barn i framtiden. Jag hoppas det löser sig för henne.

SS och HE var som vanligt - de beställde in den ena lyxiga rätten efter den andra och champagnen och drinkarna flödade. De lever verkligen inte billigt, men jag antar att de kan passa på att unna sig det här så länge det funkar för dem. Vi åt en god middag och ställde oss sedan i baren och helt plötsligt kom frågan bara över mig.
"Vill du gifta dig med mig?"
UP blev alldeles stum först, han rodnade och blev tårögd och svarade sedan ja. Han blev så glad så han visste knappt vad han skulle säga, men efter en liten stund kom det fram att han ju hade tänkt fråga mig själv också. Han grämde sig lite för att jag hann före, men vi enades om att han kan få fråga mig också så småningom. Vårt förlovningsdatum blir den dag han friar till mig. Nu är vi bara för-förlovade, men det är stort det med. Jag känner mig lugnare nu än på länge.