2008-02-20

Idag känner jag för att mörda någon
Det är inte ofta jag är på lika dåligt humör som idag. Ingenting fungerar.

Min rumskompis AG slår sina egna rekord i otrevlighet. Herregud, skulle hon dö av att inte vara en subba för en enda dag?? Så fort hon öppnar munnen kommer det ut något elakt, totalt okonstruktivt kritiskt. Jag fattar inte hur hon kan tycka om sig själv. Jag fattar inte hur någon kan tycka om henne. Jag fattar inte hur jag ska klara mina återstående dagar här utan att be henne fara åt helvete. Varje gång hon kläcker ur sig ännu en idiotisk kommentar, ännu ett ogrundat klagomål, måste jag bita mig i tungan för att inte svara med något lika elakt tillbaka.

Hon, som inte ens kan stava, har mage att klaga på mitt jobb, som jag gör ljusår bättre än henne, men inte genom att ge förslag på hur hon tycker det ska förbättras, utan bara genom att säga "det är dåligt!". Det är som att säga att man inte tycker om en person för att han är ful. "Du är dum!" Hon sänker sig till en tvåårings nivå och snart kommer jag att göra detsamma, bara för att få tyst på henne. Jag klagar inte på hennes jobb, fast jag inte alltid tycker det är toppenbra. Jag håller tyst i stället för att jag är så urless, för att jag bara inte orkar ta diskussionen. Det leder ingen vart ändå. Det är inte värt det. Måtte jag bara klara den här sista tiden utan att få ett utbrott.

Jag tillbringar dagarna på jobbet omgiven av ett gäng inkompetenta idioter. Dårarnas sammansvärjning. Ingen kommunicerar med någon. Alla tror att någon annan ska fixa allt. Idag fick jag veta att två veckors arbete med hemsidorna är åt skogen, bara för att jag inte har fått veta att ingångsadressen till webbverktyget har ändrats. För att någon glömde säga eller för att någon trodde att någon annan hade tagit ansvar för det. Jag orkar inte. Jag strejkar. Jag önskar bara ännu en gång att jag kunde gå härifrån nu och aldrig mer komma tillbaka.