2008-02-05

Somliga kommer, somliga går
Det har börjat bli så vanligt att jag knappt reflekterar över det längre. Det handlar mer om att jag bara registrerar det med en axelryckning, jaha, där försvann den, liksom. Alla har ju sina orsaker. Ibland är det jag som tappar intresset också. Som tur är har jag hyfsat lätt för att ta kontakt och träffa nya vänner och jag har lärt mig nu att livet inte går under på grund av ännu en tappad vänskap. Somliga vänner kommer in i mitt liv och andra försvinner. Det är livets gång.

UP och jag har fortfarande inte pratat klart om skidresan. Det har varit så många diskussioner om den att varken han eller jag knappt vet vad vi vill längre. Det känns som att det är jag som kommer att få ge med mig den här gången, om jag inte hellre ska välja att spara pengarna och semesterdagarna och stanna hemma ensam. UP kommer att åka oavsett vad jag gör. Jag önskar att jag åtminstone kunde se fram emot det med lite glädje också.