2007-11-21

Kärlek och rädsla
UP har läst någonstans att allt vi gör är ett resultat av antingen kärlek eller rädsla. Det låter otroligt men ändå inte osannolikt. Kärlek eller rädsla - eller kanske båda delarna.

Jag är fruktansvärt arg på mig själv nu för jag inser att jag gör precis samma sak som jag gjorde för ett år sedan, när jag och UP just hade träffats. Då kändes det så osannolikt bra med honom och jag tänkte att det här kan inte stämma. Så här bra kan det inte vara. Så jag stängde honom ute, av rädsla för att bli sårad, för att bli lämnad igen.

Och nu gör jag samma sak igen. Vi har kommit så långt nu. Vi planerar för vår framtid, på riktigt. Hus och familj. Och jag är livrädd, för så här bra kan det ju inte bli för mig. Det måste vara något fel. UP verkar mer kär i mig än någonsin, och jag vågar knappt ta in det och njuta av det. I stället stänger jag av mina egna känslor om än aldrig så lite, ser till att jag har övertaget, åtminstone just nu. Det är så idiotiskt så jag skäms över att skriva om det. Jag undrar vad det egentligen är för fel på mig. Kan jag inte bara tillåta mig själv att vara lycklig? Varför är det så svårt?

Igår gick jag en stund på stan efter jobbet. Jag köpte en julklapp till C och känner mig nöjd med att ha hennes saker klara. Jag gick runt och tittade lite för egen del också. Fortfarande ingen vit skjorta men däremot såg jag ett underbart halsband som jag ska önska mig av UP. Vi får se om han köper det till mig, annars får jag skaffa det på egen hand. Han kom och mötte mig i stan efter någon timme och vi promenerade runt lite. Jag visade honom halsbandet och vi gick bort till Bo Concept och tittade på lite möbler. Där fanns en del vi gillade, om än ingenting revolutionerande.

Vi gick vidare bort till en indisk restaurang på Luntmakargatan. Där fanns BC som fyllde år, HT och en del andra av deras vänner. Vi skulle fira BC lite och hon passade på att avslöja att hon är gravid dessutom. Det är roligt för henne och HT, de är glada även om det kom tidigare än de hade planerat. Men ingen av dem är så unga så det finns väl ingen anledning att vänta, egentligen. I stället får de uppskatta att det överhuvudtaget har gått så bra. UP mumlade något om lekkamrat men jag låtsades inte förstå honom. Han pratar mycket om barn nu och jag tror att tanken verkligen har mognat hos honom vid det här laget.

Det blev en trevlig och sen kväll. Vi åt - maten var god men långt ifrån den bästa indier jag har varit på - och pratade om livet, böcker, allt möjligt. Just litteratur verkade vara ett stort intresse hos flera och här fick jag för en gångs skull briljera lite över UP som nästan aldrig läser böcker. Annars är det alltid han som är så duktig och kan så mycket mer, men just när det gäller kultur är jag den som är väl insatt.

BC och HT nämnde en eventuellt nyårsfest och faktiskt tycker jag att det låter trevligt att fira nyår med dem. Inte så mycket sprit som hos många andra och det låter ganska skönt och avslappnat, om det blir av.

UP skulle hem till sig så jag gick ensam från restaurangen med samma tomhetskänsla som innan.