2007-11-12

Utrensning
UP har tagit mig på orden till slut och tagit sig tid att lyssna på mig, på allt det där jag har känt varit oavslutat och som har legat och pyrt i bakgrunden. Vi har varit väldigt uppriktiga mot varandra och det har varit skönt, det har behövts. Det känns bra nu. Det känns lugnt igen.

Igår var vi på brunch på Undici. UP hade fått en gratisinbjudan så vi gick dit och frossade. Det var gott och vi hade nog kunnat sitta där hela eftermiddagen. Jag älskar bruncher. Det är min nya favoritmåltid, ett perfekt sätt att tillbringa en söndag. Vi kom att prata om alla dessa singlar vi känner. Så otroligt många människor som är i 40-årsåldern och som är ensamstående. Vad kommer det att bli av dem? Kommer alla dessa människor att förbli singlar? Hur många av dem kommer egentligen att få familjer? När kommer man till punkten att man bara känner att man ger upp alla drömmar om att leva med någon annan? Gör man det?

Jag åkte hem på eftermiddagen och ägnade en stund åt att rensa ut en byrålåda där jag har en massa papper som ligger och skräpar. Jag hittade en bunt gamla mailutskrifter från HS som jag slängde i pappersinsamlingen utan minsta känsla av saknad. Jag är totalt onostalgisk och det är jag glad för. HS betyder ingenting längre, jag har inget intresse av honom. Han är historia för mig. Fast mappen med utskrivna foton lät jag vara kvar. Jag tänkte på hur mycket bilder UP har av alla möjliga människor och kom fram till att jag inte måste göra mig av med de här bilderna för hans skull. Han skulle inte kasta bilder så varför skulle jag? Det spelar ingen roll att de är utan betydelse, för det är de verkligen.

Framåt kvällen kom UP över till mig. Vi handlade och åt en lätt middag framför en halvdålig film. Jag är verkligen lyckligt lottad över att ha honom i mitt liv.

För en liten stund sedan ringde NM till mig. Jag blev nästan chockad över att höra henne. Denna människa, som genomgick en stor hjärnoperation för en vecka sedan, lät så pigg och glad så jag trodde knappt att det var sant! Jag kunde knappt tro det. En sådan lättnad!