2007-11-15

Motvind
Igår kom ett mail från JS om kommande löneinformation, eller löneklagomål eller vad jag nu ska kalla det. Jag fick ångest direkt. Jag känner mig inte nöjd med mitt jobb, inte med min insats, ingenting, och jag vet ju hur hans klagomål kommer att låta. Jag fick en försmak i somras och den här gången kommer det knappast att bli bättre. Däremot har jag inte bestämt hur jag ska lägga upp min strategi. Antingen bara strunta i honom totalt, eftersom jag ändå söker nytt jobb, eller om jag ska lägga upp ett försvarstal eller om jag ska vara ärlig och säga vad jag tycker eller bara hålla god min och spela med.

Igår kom jag i alla fall fram till något nytt - nämligen att jag tänker söka jobb som konsult. Jag vet att det är enormt svårt att hitta jobb i min bransch. Svårt är bara förnamnet. Hundratals kvalificerade sökande till varje plats och det krävs mer än en perfekt CV för att ens bli kallad till intervju. Det kan med andra ord ta mycket lång tid innan jag har kommit ifrån mitt nuvarande jobb.

Att jobba som konsult är definitivt inte det jag vill, men det är något annat att göra under tiden jag söker ett "riktigt" jobb. Jag har jobbat som konsult tidigare - den gången ledde det till att jag blev anställd på Telia - och jag kan absolut tänka mig att göra det igen, som en tillfällig lösning. Det kommer att innebära sämre lön, sämre villkor och kanske uppdrag som är långt ifrån vad jag vill göra egentligen. Men jag slipper ifrån JS. Jag kommer ifrån hela den här världen som jag vantrivs i, jag slipper må dåligt varje dag. Så kan jag fortsätta söka andra jobb under tiden. Bara att komma bort från JS är värt vad som helst för mig. Jag ska skicka in några spontanansökningar till de större bolagen och se vad som händer. Det är min strategi.

Jag hade planerat att träna igår kväll, men under dagen var det som att all energi bara sögs ur mig. Den här veckan verkar aldrig ta slut. Jag har åter en period med ständig huvudvärk, är trött, vill bara sova, sova, sova. UP skulle åka in till stan för att träffa en gammal kollega igår kväll och jag bestämde att ta en sväng in till stan för att träffa honom en kort stund och se om jag äntligen skulle kunna hitta ett par nya stövlar. Mitt ena par faller i bitar och på det andra paret är sulorna så slitna så de är glashala när det är isigt ute. Det är otroligt hur många dåliga skor det finns. Det blev med andra ord inga stövlar. Jag ger upp. Jag får vänta till nästa vinter och slita på de gamla så länge det går.

Kvällen var annars inte speciellt bra. Både jag och UP känner oss deppiga över jobbet nu, vi har båda funderingar över framtiden och försöker komma fram till en lösning. Det är som att jag befinner mig i ständig motvind. Som att jag hela tiden kämpar och kämpar och bara väntar på att allt ska vända, på att livet ska börja på riktigt. Jag har tusen saker att göra men får ingenting ur händerna. Det är som att all min energi bara är borta.