2007-04-01 - 2007-04-06

Mabul
Mabul var en av de destinationer vi hade sett fram emot mest på resan. Vi hade sett en massa bilder på nätet som visade en riktig paradismiljö, så vi var spända på att uppleva ön i verkligheten. Mabul är inte billigt, men det är ändå väldigt populärt eftersom grannön Sipadan anses vara ett av världens fem bästa dykställen.

Vi hade två olika boenden på Mabul. Första resorten, Borneo Divers, var faktiskt mycket finare än väntat. Resorten bestod av "parhus", bungalows med veranda som låg i en idyllisk trädgård med pool. Vi tillbringade två nätter här och flyttade sedan vidare till Sipadan Water Village, som är en riktig lyxresort med vackra bungalows med stora balkonger. Hela resorten är byggd på pålar i vattnet, och beroende på hur tidvattnet kom och gick låg vattenytan mellan 250 och 50 cm under husgolven.

Mabul är kontrasternas ö. Här finns ett antal riktigt fina resorts, men granne med dem ligger de allra fattigaste fiskebyarna. Det kryllar av barn och små hus som ser ut att kunna rasa ihop när som helst. Trots det verkade de som bodde där vara lyckliga. Precis som i Semporna mötte alla människor våra blickar, log och hälsade när vi tog våra promenader genom byarna. Annars var resorten förvånansvärt sekluderade. Man höll sig kring sitt hotellområde och hade egentligen ingen kontakt med de övriga.

Något som också överraskade mig var hur extremt dykfokuserat allt var. UP gjorde tre dyk varje dag, så jag hade räknat med att få tillbringa en hel del tid ensam, men nackdelen var att om man inte dök så fanns det i princip ingenting att göra. När dykbåtarna åkte iväg tömdes resorten på folk. Det var som att vara ensam i paradiset, och stundtals kunde det kännas enormt tomt och ensamt, eftersom alla levde för dykningen. De pratade dykning på middagarna, de pratade dykning på båtarna, de var helt fokuserade på dykning. Måltiderna följde dyktiderna så om man inte dök utan ville ta sovmorgon i stället fick man ingen frukost, eftersom matsalen stängde när dykbåtarna åkte iväg på morgnarna.

Jag hade funderat på att gå en kurs i dykning, men det blev inte av utan jag nöjde mig med ett provdyk i stället. Det var svårare än jag trodde. Jag kände mig enormt klumpig och okunnig i vattnet, och som vanligt blev jag alldeles för otålig och irriterad på mig själv eftersom jag inte lärde mig allt direkt utan fick kämpa för att både kunna simma och andas på samma gång. Mina två instruktörer var enormt duktiga och tålmodiga med mig, och även UP var med och dök med mig. Trots det blev jag ganska stressad över hur lång tid det tog för mig att lära mig ens de enklaste grunderna. Kanske är jag mer av en snorklare ändå.

Jag fick i alla fall åka med ut till Sipadan några gånger. Jag fick kliva iland på stranden och så åkte båten med dykarna vidare. Sipadan är en väldigt speciell ö. Den ligger som på en pinnakel, en pelare, och man behöver bara simma ett tiotal meter ut från stranden för att komma till kanten på pelaren. Där stupar botten rakt ner, från korallrevet som bara är några meter djupt till ett riktigt stup på ungefär 600 meter. I början tyckte jag att det var lite skrämmande att simma ut över kanten, men när jag väl hade lärt mig var det inte så farligt. Snorklingen var riktigt bra, jag höll mig längs kanten på revet och simmade runt med vackra, tropiska färgrika fiskar i alla former och storlekar. Jag såg massor av gigantiska havssköldpaddor som svävade fram i vattnet, och en gång mötte jag en jättebarrakuda och två hajar. De brydde sig lyckligtvis inte mycket om mig, men däremot blev jag attackerad av en triggerfish, en halvstor fisk som är som en björnhona med ungar - ilsken och revirbetonad. Det var bara att simma därifrån och hålla mig borta resten av tiden.

Mabul var inte som jag hade tänkt mig. På vissa sätt sämre, på andra sätt riktigt bra. Men nu har jag varit där, nu har jag upplevt det.