2007-03-16

Sista arbetsdagen!
Solen skiner, det är vår och jag kan knappt tro att det är sant att jag arbetar min sista dag innan resan. En mer efterlängtad och välbehövlig semester än denna har jag väl nästan aldrig haft.

Jag har inte varit på topp den här veckan. Stressigt på jobbet, frustration över att allting tar längre tid än jag räknat med och att ingenting blir klart. Jag har accepterat det och inser att det enda jag kan göra idag är att bara resa mig och gå. Fast jag tycker synd om dem som jobbar och som måste sitta och fixa med allt som strular.

Som vanligt när jag är stressad märker jag det även rent fysiskt. De senaste dagarna har jag haft huvudvärk, tappat aptiten och nästan mått illa. Jag tränade spinning igår, första passet på två veckor. Det gick inte bra alls. Jag mådde illa hela passet igenom så i stället för att bli peppad och inspirerad var det bara jobbigt och plågsamt. Synd men dagsformen var verkligen inte den bästa.

I kväll är det after work på Anglais. Det är jag och UP som har dragit ihop det, som en liten avskedsfest innan vi åker bort. Det verkar bli ett helt gäng som kommer dit så det kan nog bli bra. Tyvärr känner jag inte att det är riktigt väl tajmat. Jag vill hinna åka förbi R och hälsa på katterna också och det verkar bli tajt att kunna göra det i morgon. Jag önskar mig fler timmar på dygnet och mer energi för att orka.

Det mesta inför resan har löst sig nu. Vi har de flesta av våra bokningar klara och jag är alldeles pirrig över att få åka iväg, allt vi ska göra och uppleva. Tänk att det här händer!

Jag tänkte på det i veckan, hur små marginaler livet har. I absolut sista minuten bestämde jag mig för att följa med på Birkakryssningen i oktober, trots att jag knappt kände någon. Där mötte jag UP och nu är vi på väg till Borneo tillsammans. Tänk ändå vilka vändningar livet kan ta ibland, hur ofattbart bra det kan bli ändå.