2006-09-25

Tomt hemma
I fredags lämnade jag katterna hos R. Det var ett flängande utan dess like, först hem till mina föräldrar för att hämta deras bil, så ut till Lilla Essingen och hämta upp R, vidare ut till mig i Nacka för att hämta katterna, tillbaka till Lilla Essingen och så ut till Sollentuna med bilen och till slut hem igen. Det är bra för R att ha katterna hos sig också, de är ju lika mycket hans som mina även om de bor mer hos mig eftersom jag har en mer kattvänlig lägenhet. Men R håller på och försöker byta sin mot en större nu så jag håller tummarna för att det ska gå vägen.

De senaste gångerna vi har pratats vid så har jag fått känslan att R har träffat någon. Jag vet inte varför jag tänker så, det är ingenting jag kan sätta fingret på, men jag hoppas att det stämmer. Han är definitivt värd det.

Sedan har jag insett att min lägenhet är alldeles för stor utan katterna. Det känns som att det ekar i rummen, det är tomt och tyst och ensamt. Jag spelar musik hela tiden men det hjälper inte, det är lika ensamt ändå. Det är i sådana lägen jag nästan kan längta ihjäl mig efter att flytta in till stan, just för att ha andra människor nära på ett annat sätt. Jag trivs bra i mitt eget sällskap men jag behöver liv omkring mig för att må bra.