2006-09-19

Nya vänner och bara bekanta
Något av det bästa jag vet är att träffa nya människor! Jag var nog inte lika bra på det som yngre och framför allt var jag inte lika bra på det under tiden jag var tillsammans med R. Då hade jag alltid honom, liksom.

Idag är det annorlunda. Idag suger jag åt mig som en utsvulten av alla nya vänner och bekanta som kommer i min väg. Jag är lite stolt över det faktiskt! Tidigare har jag nog snarare varit den som har tänkt att de andra kanske inte vill ha mig med. Idag tänker jag aldrig så utan jag kontaktar själv de personer jag känner för, drar ihop till aktiviteter och blandar vänner och bekanta till nya konstellationer. Jag vill inte sitta och vänta på att något ska hända utan känner jag för att göra något så fixar jag det själv, desto roligare bara om jag får sällskap av fler.

En person som helt oväntat har kommit in i mitt liv är ST. Vi lärde känna varandra genom "Hur fungerar killar-klubben" på Shortcut. Det är en användbar klubb, jag har lärt mig massor där. ST kontaktade mig privat efter att ha läst ett av mina inlägg i en klubbdiskussion och på den vägen är det. Vi har aldrig träffats, hon bor i Malmö så jag vet inte ens om vi någonsin kommer att ses. Men via mail och sms har vi på bara ett par veckor fått en väldigt nära kontakt, vi skriver om allt om det mesta och det är underbart att ha någon som förstår så bra hur jag tänker och känner, någon som ser mig med nya ögon och inte har några förutfattade meningar om mig och mitt liv.

Två personer som däremot i princip har försvunnit ur mitt liv idag är T och JT. De som för bara några månader sedan var väldigt nära vänner till mig har jag idag i princip ingen kontakt alls med. Jag bjuder fortfarande med dem på olika aktiviteter men de svarar sällan eller aldrig. För mig handlar det inte så mycket om att jag verkligen vill att de ska vara med. Snarare är det så att jag vill visa att jag står fast vid det jag säger. Att jag klarar av att umgås med dem och att jag till skillnad från dem inte bara pratar om att fortsätta som vänner. Jag gör det också, jag bjuder till, och det är upp till dem att tacka ja eller nej.

Föga förvånande gör varken T eller JT samma sak med mig. Jag får höra ibland att de har haft aktiviteter och bjudit in olika människor. Men jag är inte välkommen längre. De har nya vänner, nya flickvänner kanske? Då är det inte konstigt att varken jag eller M längre får vara med. Då skulle vi bara vara i vägen. Och till min egen förvåning bryr jag mig knappt längre. Jag kan tycka att det är synd, för vi hade så roligt, vi hade en sådan bra kontakt. Men jag sörjer inte över dem, för de har visat vad de går för också, bara genom att inte göra någonting alls.

Motsatsen till kärlek är inte hat. Det är likgiltighet. Så länge man känner något alls så bryr man sig fortfarande. Jag vet inte riktigt var jag befinner mig nu. Någonstans mitt i tror jag.