2006-09-11

Blod är tjockare än vatten
Jag har haft min bästa helg på länge! Jag och C har varit nere hos vår kusin HE i Jönköping. Det var första gången jag var hos henne, första gången jag var i Jönköping faktiskt, och det blev ett välbehövligt miljöombyte.

HE lever ett drömliv ur många människors synpunkt. Hon är lyckligt gift sedan 16 år tillbaka och har tre fina söner, 10, 13 och 14 år gamla. Barn i den åldern kan innebära allt från himmel till helvete men HE's söner är underbara, precis vad man kan vänta sig av henne. Det är roligt att se att de tre redan nu har så specifika, olika personligheter. Mellansonen kommer att bli en tjejtjusare precis som sin morbror, min kusin CMN.

När man kommer till en stad som Jönköping blir det väldigt tydligt vilka skillnader det är i boende i olika delar av Sverige. HE och hennes familj bor i en riktig drömvilla på Jönköpings gräddhylla. Det är ett 240 kvadratmeter stort stenhus från 1912 som de har renoverat till absolut toppskick, från den stora trädgården intill minsta dörrhandtag. Priset motsvarar ungefär hälften av vad ett liknande hus skulle kosta i Stockholm.

Jönköping visade sig vara över förväntan. En riktigt trevlig stad men många roliga butiker och restauranger och framför allt väldigt fint, många vackra hus och överallt den magnifika utsikten över Vätterns blåa vatten. Jag och C bestämde på stående fot att vi måste komma ner och shoppa någon helg, eftersom det finns många butiker i stan som vi inte har här hemma. Som alltid när jag kommer till städer av den storleken får jag så starka associationer till Gävle, där jag bodde under mina tre fantastiska år på högskolan. Det är samma mentalitet, samma känsla och samma stämning. Det är lite som hemma, trots att jag aldrig har varit där tidigare.

HE är åtta år äldre än mig och i och med den stora åldersskillnaden har jag och C aldrig riktigt umgåtts som yngre. Men nu är det annorlunda, nu när vi alla tre är vuxna. Och det är skillnad, det märks, på släktingar och "bara vänner". Vännerna kan stå mig oerhört nära i vissa fall, vi berättar allt och lite till för varandra och umgås väldigt mycket. Men det är ändå aldrig samma sak som med släkten, med C och HE. Oavsett hur lång tid det går mellan tillfällena vi hörs av så är det ändå de som känner mig bäst. Det är kanske inte de som vet mest om mig och mitt liv, men det vet vem jag är, bättre än någon annan. Vi har samma sjuka humor alla tre.

Vi stannade på en fika hos vår morbror och moster i Vikingstad på vägen hem. Det var roligt att träffa dem och de blev glada för besöket, det märktes.

I bilen satt jag och C och sjöng med till radion för full hals, och skrattade så att vi knappt såg hur vi körde. Det var en lyckad helg!