2006-09-01

Inte längre
Idag fyller mamma 68 år! Jag ska åka till Sollentuna efter jobbet och äta middag med henne, pappa, C och Ø. Hon ska få en tröja, ett halsband och ljuslyktor som hon har önskat sig.

När det gäller US känner jag mig bara ledsen nu. Helt säker på att allt går i stöpet, helt säker på att det inte kommer att bli mer än det här. Kanske hade han väntat sig mer. Han träffade mig, han blev intresserad, han föreslog en date, och han blev besviken. Eller så. Att säga att han har verkat intresserad när vi har träffats är dagens underdrift. Intresserad är bara förnamnet. Men sedan då? Ingenting. Jag kommer tillbaka till det jag alltid brukar säga, vill man så agerar man. Är man intresserad så har man alltid två minuter över för ett sms. Jag har sett det förr, som sagt, och alla tecken säger mig att US kommer att bli ännu en sån där kille som kommer att dra de där gamla uttjatade fraserna om att det känns inte helt rätt, det är något som fattas, du är en jättebra tjej men....

"Kommer det någonsin att bli rätt?" frågade M mig igår.
"Nej", svarade jag utan att tveka.

I morse lyssnade jag på Seal i mobilen. I have lost my faith long ago, sjöng han. Det kändes passande på något sätt.