2006-08-28

Den viktiga kompromissen
Vissa människor får mig att häpna. Det är personer jag inbillar mig att jag känner, människor som jag har uppfattat som vuxna, mogna och kloka. Men så kommer den där händelsen som helt ställer alla intryck på huvudet. De klarar inte motgångar, helt enkelt. Så länge de får sin vilja igenom, så länge de slipper kompromissa och låta någon annan styra, då är allt bra. Men vid minsta motstånd förvandlas de till treåringar som totalt vägrar samarbeta om allt inte går deras väg. Det är obegripligt för mig att människor kan bete sig så omoget, och jag är övertygad om att de som gör så har väldigt mycket att förlora. De har lätt att få ovänner och lätt att gå miste om vänskaper.

Något jag aldrig kommer att göra är att välja mellan mina vänner. Jag kommer inte att välja bort vän 1 bara för att vän 2 inte gillar henne, eller inte vill umgås med henne. Vän 2 har inte ensamrätt, vare sig på mig eller på de saker jag väljer att göra. Om vän 2 vill ha det så att jag i princip ska be om lov för att få bjuda in vän 1 till olika aktiviteter, då kan vi lika gärna lägga umgänget och vänskapen på hyllan för gott. Då passar vi inte ihop.

Det är helt galet att jag alls ska behöva ha dessa funderingar idag, i den här åldern, med vänner som är ännu äldre än jag är. Att folk kan bete sig så barnsligt, och tro att det är OK. Jag blir alldeles utmattad av det. Att människor inte lär sig någon gång, att de inte bara kan växa upp. Det är så enormt tröttsamt!