2006-08-24

Fattiga och rika och olika perspektiv
Nyligen har jag deltagit i en diskussion om det här med lönenivåer. Jag inser allt mer att allt handlar om perspektiv. Den som är van vid att ha pengar anser att en hög nivå fortfarande bara är en medelbra lön, medan den som kommer från en fattigare bakgrund är nöjd med betydligt mindre. Kanske har karriärhunger och status ett finger med i spelet också.

När jag bytte jobb senaste valde jag att ta jobbet trots att det innebar en sänkning av min grundlön. I praktiken får jag ut i princip samma summa som innan, så rent ekonomiskt gör det ingen skillnad för mig. Men jag vågar nästan lova att ingen av mina vänner och bekanta ens hade övervägt att ta ett jobb, hur bra det än kändes, om det skulle innebära några kronor mindre på lönebeskedet.

Så är det frågan med vad som räknas som en bra och en dålig lön. Jag jämför min egen inkomst med den bakgrund kommer ifrån och kan med den jämförelsen se min egen lön som riktigt bra, som något jag kan vara mer än nöjd med. Jag ligger redan idag långt över mina föräldrar och min syster. Men så kan jag också jämföra min lön med vad mina vänner tjänar och jämfört med dem får jag knappt ut tillräckligt för en fika ens.

Det kan kännas frustrerande att ständigt omges av och umgås med personer som är vana att kunna göra i princip vad de vill, köpa vad de vill, resa vart de vill. De kan inte förstå den verklighet som jag lever i, än mindre den verklighet som människor som mina föräldrar konfronteras med varje dag. De inser inte varför jag väljer att handla på H&M i stället för på NK.

Det här med pengar kan vara ett känsligt kapitel. Det är inte OK att fråga andra vad de tjänar. Det är inte OK att prata om hur mycket pengar vi väljer att lägga på olika saker. Jag tycker själv att jag har det bra. Jag bor bra, jag går runt utan större problem varje månad. Jag kan unna mig en semesterresa varje år och jag har råd att göra saker på fritiden, köpa kläder och äta ute. Det är inte synd om mig på något sätt. Jag önskar bara att vissa människor kunde inse skillnaden. Att tjäna 17 000 kronor eller 27 000 kronor eller 37 000 kronor per månad gör ingen skillnad i vårt värde som människor. Vi är alla desamma oavsett vilken prislapp vi har på vår tid. Ingen är bättre, ingen är sämre. Pengar är bara pengar. Det är ju inte fråga om liv eller död, direkt.