2006-08-21

Misslyckad after work
I fredags var det som vanligt after work på Gerdas. Det har verkligen börjat bli rutin att gå dit, varje fredag nästan, och alltid träffar jag på folk jag känner så det är aldrig tråkigt. Jag var på bra humör när jag gick från jobbet. Fick skjuts med UM in till stan och promenerade från Fridhemsplan bort till Sankt Eriksplan och sedan runt i butikerna på Rörstrandsgatan. Jag var inne i Bröllopsbutiken också och tittade efter balklänningar men den enda jag rikigt gillade fanns inte i rätt storlek. Jag ska gå tillbaka och titta igen, den otrevliga expediten sa att den kan finnas men vara uthyrd.

Jag åt med M och så gick vi till Gerdas. AnS vinkade åt oss redan innan vi kom ombord och vi pratade en stund med honom och JN. Så dök T upp och mitt humör började dala för jag visste att då kunde inte JT vara långt borta. Jag gick bort till baren för att beställa och där stod den där puddingen jag flirtade med hela kvällen fredagen innan. Han kände igen mig och vi log mot varandra. Träffar jag på honom fler gånger så ska jag säga hej!

Men så hände det jag minst önskade mig - JT kom dit. Jag såg honom från baren, han stod och pratade med T och AnS och JN och några tjejer jag inte kände. Mitt goda humör rann av mig direkt och M sa att det syntes så väl på mig, att jag bara blev helt tom i ansiktet. Jag blir så arg på mig själv för att JT fortfarande påverkar mig. Jag blir illamående, jag blir arg, all glädje försvinner. Det finns så många människor jag mer än gärna hade velat träffa i fredags men JT var nog längst ner på den listan. Jag och M gick en stor omväg för att undvika honom och när vi till slut såg att han var någon helt annanstans gick vi tillbaka till killarna för att fortsätta samtalet.

Efter en stund började M peta på mig, vi såg på varandra och hon kastade en blick åt sidan och jag visste vad hon menade; JT stod precis bakom mig. Jag låtsades som ingenting och vände mig inte om förrän han hälsade på mig. Som vanligt försökte han hålla kvar mig när han kramade om mig och varenda cell i min kropp drogs ifrån honom av ren motvilja. Men JT märkte ingenting utan stod kvar och pratade på som han alltid gör och jag märkte till min egen stora förvåning att jag faktiskt inte alls brydde mig om vad han hade att säga. Tvärtom fick jag anstränga mig för att se intresserad ut och lyssna och komma med motfrågor och inlägg. Gå härifrån, tänkte jag, sluta prata, jag bryr mig inte, jag vill inte veta något om dig eller ditt liv. Men JT läser inte tankar så han förstod inte förrän JN kom fram och jag helt demonstrativt vände ryggen åt JT och började prata med JN i stället.

Men kvällen var redan förstörd för min del. Jag ville inte gå hem riktigt ännu men jag hade tappat lusten helt att prata, att vara trevlig, att umgås. Allt blev fel. Det är synd att det är så här. Både jag och M märker av det - det är som att vi inte har något att prata om med vare sig JT eller T längre. T har väl egentligen inte gjort något fel men han är så starkt förknippad med JT att jag inte ens vill umgås med honom heller, trots att han ju är en trevlig kille. Men jag litar inte på någon av dem längre och då är det kört.

Jag tittade på klockan ungefär en gång i minuten och strax efter tio gav jag upp och tackade för mig och gick hem. Lång kram av JT igen, "sköt om dig nu", sa han, men jag bara släppte honom och tittade bort när jag gick.