2006-08-16

Bröllopsdag
Idag är det tre år sedan jag gifte mig med R. Jag kommer aldrig att glömma den dagen, och trots att vi inte är tillsammans längre är jag glad att jag fick uppleva ett bröllop med honom. Då trodde vi att det skulle bli bra, att vi alltid skulle vara tillsammans. Så blev det inte. Det går aldrig att förutsäga framtiden. Vi kan aldrig veta vad som kommer att hända, och vi ska aldrig säga aldrig för det vi minst anar kan bli sant likafullt.

Min högsta önskan är att R ska träffa någon som är underbar och som han kan och vill tillbringa sitt liv med. Han är värd det. Vi fungerade inte ihop i längden, men han kommer ändå alltid att vara en av de bästa människor jag har mött.

Jag möter olika reaktioner när jag talar om för folk att jag har varit gift. Många verkar chockade, kanske för att jag är så pass ung. Vissa personer är helt emot skilsmässa. De menar att gifter man sig så är man gift för livet. Och det är ju så jag också vill att det ska vara. Det är så jag trodde att det skulle bli.

Något av det svåraste jag har tvingats lära mig är att ibland måste man inse när det är dags att sluta kämpa. Så var det med R. Jag fick något att jämföra med och jag insåg att det vi hade inte skulle bli bättre, eller annorlunda. Så jag tvingade mig själv att ge upp till slut. Men jag ångrar ingenting. Jag ångrar inte tiden med R. Jag ångrar inte vårt bröllop. Tvärtom.