2006-08-24

Glädjedödare
Vissa personer har förmågan att ta död på all glädje. Det behövs så lite. Ett ord, en min, en kort kommentar som till synes är oviktig men ändå kan få mig att tvivla, att börja fundera och leta efter andra nackdelar, sådant som är så uppenbart för andra men som jag väljer att bortse från just nu. Jag har gått så långt att jag har börjat undanhålla saker från de personer jag vet gör så här. Jag berättar halva sanningar, låter dem veta precis så mycket som de måste men inte mer än så, bara för att inte få min lycka förstörd genom deras smutskastning.

Jag förstår inte varför en del personer måste bete sig så här. Ger det dem någon tillfredsställelse att förstöra för andra? Handlar det om att täcka upp för sina egna brister, sin egen olycka? Det får andra effekter också. Jag tappar förtroendet för dem. Jag uppfattar dem inte som äkta vänner längre, för jag märker att de inte kommer att finnas där för mig när det väl gäller.

Så jag väljer att hålla tyst. Jag väljer att hålla allt fler saker för mig själv, att inte berätta, att inte dela med mig. Jag vill vara glad för det här. Det försvinner så fort, så lätt, så låt mig bara njuta så länge jag kan, så länge det finns kvar. Låt mig vara lycklig över det här en liten stund till.