2006-09-22

Spring fortare!
Ekorrhjulet har mig i sitt grepp nu. Jag har enormt svårt att koppla av och göra ingenting, det är näst intill omöjligt faktiskt. På jobbet är det så mycket nu att jag nästan tappar kontrollen. Det är fortfarande hanterbart men det är frustrerande för jag känner att jag inte räcker till, att det jag gör inte är så bra som jag vill att det ska vara. Säljarna har synpunkter och vill göra på sitt sätt och eftersom vi på Marknad arbetar på uppdrag av dem så måste de oftast få sin vilja igenom, även om det ibland innebär att jag måste göra avkall på kvaliteten. Det vore bättre att de lät oss som kan det göra jobbet - men det är svårt att lära gamla hundar att sitta också.

Vi har genomfört en organisationsförändring också. Jag och AG kommer att höra till Sweden Sales från och med nu och AS och UM tar koncernen. Jag tycker inte att lösningen är optimal, det tycker nog ingen av oss, men vi testar detta i några månader och så får vi se hur det faller ut. Det här innebär också att jag och AG får JS som chef, han som annars är försäljningschef på Sverigebolaget. Det kommer nog att funka bra med honom men både jag och AS hoppas på ett fortsatt tätt samarbete trots det.
"Helst hade jag velat ha dig med över till koncernen", sa AS till mig, "vi jobbar så himla bra ihop." Det är roligt att höra henne säga det och visst håller jag också med - men det är inte mitt beslut att ta så vi får gilla läget helt enkelt.

Fritiden är ett kapitel för sig. Jag måste lära mig att varva ner när jag är ledig! Jag har alltid varit en person som har bråttom i livet, det vet jag, och det blir inte direkt bättre med åldern. Tvärtom, jag vill alltid att allting ska hända nu, på en gång, jag vill ha allt direkt, har inget tålamod och ingen stubin. Läsa bruksanvisningar? Du skämtar! Det tar för lång tid! Vänta på att någon annan ska komma till skott och hamna i samma fas som jag? Vid det laget är jag miltals härifrån...

Det är inte så bra att ha den här inställningen. Det är viktigt att kunna slappna av också, att kunna vila ut och göra ingenting alls. Jag beundrar verkligen människor som kan ta det så lugnt, som bara har förmågan att koppla av fullständigt. Jag tror att det är ett storstadssyndrom, för många jag känner är precis som mig i den här frågan. En dag utan minst en inplanerad aktivitet känns nästan som bortslösad tid. Fredag och ingenting inbokat till helgen? Panik!!

Jag jobbar på att bli bättre här - men känner jag mig själv rätt så kommer jag aldrig att förändras.