söndag 23 juli 2006

2006-07-23

En lördag

Min första semesterdag! Men ledigheten hade inte sjunkit in ännu, jag sov dåligt och vaknade utmattad i värmen. R kom hit mitt på dagen för att hämta katterna. Han ska ha dem hos sig i ett par veckor medan jag är bortrest. Jag följde med in till stan och stannade kvar hos honom en stund, vi åt lunch och pratade om ditt och datt medan katterna fick acklimatisera sig lite.

Framåt eftermiddagen promenerade jag bort till Fridhemsplan för att träffa K som var en av de sista som kontaktade mig på Mötesplatsen innan jag la ner min sida där. Jag såg honom komma på långt håll och eftersom jag är en hemsk och elak människa tänkte jag "hoppas att det inte är han". Men det var det ju. Jag såg direkt att han var helt fel. Hans foto på nätet var ett som var taget fem år och tio kilo tidigare och han hade skrivit att han var i intervallet 180-189 cm lång... eh, vänta, han var kortare än mig. Vi fikade och pratade mycket resor och jag fick en del bra tips om Kambodja och Vietnam, där han har varit flera gånger. Sedan promenerade vi en bit och tog adjö av varandra. Jag kommer inte träffa honom igen.

Jag promenerade vidare ner på stan, njöt av att bara gå där på gatorna, trots att det var nästan folktomt. Varmt och semestertider, inga stockholmare som är hemma då. Men ingenting muntrar ju upp som lite shopping efter en dålig date. Jag var inne på MQ och fyndade en underbar knallröd kofta som jag har spanat på tidigare. Nedsatt från 799 kronor till 199 kronor och rätt storlek - tack, jag tar den! Vidare in på Zara och där fanns den där läckra svarta klänningen som jag också har sett för länge sedan. Det fanns en enda klänning kvar och den satt perfekt, nedsatt från 649 kronor till 129 kronor. Kom nu inte och säg att jag bara slösar!

Jag åkte hem och tog mig i kast med att storstäda lägenheten. Skurade och dammtorkade tills svetten lackade, men det är alltid lika skönt att ha det gjort. Jag pratade med M en sväng, hon och MK var på Gerdas. Det kryllade av snygga killar där, sa hon, och jag sörjde en minut över att jag inte var där.

Sent på kvällen stod jag på balkongen och tittade ut över Stockholm. Lägenheten kändes tom och opersonlig utan katterna och för en gångs skull kändes ljusen över stan bara avlägsna.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida