2006-07-21

Jag önskar...
Det är helt galet det här. Jag kan inte få honom ur huvudet. Det är helt galet för det är ju meningslöst. Han är inte ens tillgänglig. Hans tankar är någon helt annanstans. Men jag undrar om han har kvar mitt telefonnummer, eller om han bara tog bort det direkt. Det måste ha varit någon mening med det här också. Att gå vidare. Att han svarade och sa att han ville. Hur kan det som verkade så rätt och sant bara försvinna? Jag undrar vem hon är, henne som han är med nu. Det spelar ju ingen roll. Men ändå.

Jag och M har slagit vad om en öl. Hon tror han hör av sig innan sommaren är slut. Men jag, som är pessimistisk när det gäller relationer, tänker att det är lättare på sommaren. Hela livet är lättare, roligare, mindre komplicerat. Det är nog enklare att bygga upp något nytt när man får börja på sommaren. Det kan göra att det håller i sig. Det är bara en teori. Men ändå.

Det är konstigt att jag kan ha en så stark känsla för det här trots att jag inte har en aning, egentligen. Det är konstigt att jag har så väldigt lätt att se oss tillsammans, trots att det ju inte ens har hänt. Jag önskar att M ska ha rätt i det här. Jag önskar mig det, att det ska hända.