2006-07-17

Göteborg - a trip down Memory Lane
Helgens besök i Göteborg var lite av ett elddop för mig, eftersom det var första gången jag var där sedan det tog slut med HS förra sommaren. När jag åkte därifrån i augusti förra året visste jag inte att jag inte skulle komma tillbaka, att det var sista gången jag träffade honom.

Jag har varit väldigt spänd på att se hur den här helgen skulle avlöpa. Det blev som väntat blandad kompott. Jobbigt, roligt, sorgligt, bitterljuvt. Första kvällen höll jag på att deppa ihop. Då rörde vi oss i HS' hemkvarter och varenda meter, varenda steg påminde om honom. Där gick vi hand i hand, där satt vi och åt, dit gick vi för att hyra filmer och köpa massor av godis, i den affären gick vi runt och flamsade och skrattade och hånglade bakom varenda hylla. Där stannade han och kysste mig mitt på gatan när vi gick hem den där natten...

Lördagen gick bättre, även om mina ögon for fram och tillbaka över alla människor jag mötte. Jag tyckte jag såg HS överallt. På söndagen skulle vi åka och hämta E hos SH och jag erbjöd mig direkt att åka, trots att jag såg CN's blick - hon tyckte att jag var en fullständig idiot som utsatte mig för det, eftersom SH och HS ju bor grannar. Men jag ville det, jag behövde det, så jag tog AN's bil och åkte iväg.

Jag parkerade bilen precis nedanför HS' balkong och det kändes så otroligt konstigt att stå där och se hans fönster, den där lampan som jag känner igen, samma krukväxter i fönstren. Jag minns till och med doften inne hos honom, hans parfym som fanns överallt där.

SH kom ut tillsammans med E och det var riktigt roligt att se honom efter så lång tid. Han är en bra kille även om jag fortfarande kan tycka att det känns konstigt att se honom med E, men så har jag ju knappt träffat dem tillsammans heller. Men det kändes bra att träffa honom, att vi i alla fall inte har någon konstig relation till varandra utan att vi är vänner, nu som då. När vi satte oss i bilen och åkte iväg bad jag E att hon ska hälsa så mycket till HS nästa gång hon träffar honom. Det hade varit roligt att träffa honom faktiskt, att bara säga hej och höra att han mår bra. E berättade att HS var i Bulgarien med sina barn, han skulle komma hem samma dag. Hon nämnde ingen flickvän, jag frågade inte.

Jag tänkte på hur livet hade varit om jag hade fortsatt vara tillsammans med HS. Förmodligen hade jag bott i Göteborg vid det här laget. Jag hade nog kunnat trivas bra där. Kanske hade det kunnat bli bra. Men E är så klok. Hon påminner mig om det jag glömmer.
"HS hade aldrig kunnat ge dig den tiden du behöver", sa hon, och hon har ju rätt i det. Han prioriterar sina barn och sin karriär ocn jag hade aldrig velat leva med någon som aldrig hade kunnat sätta mig först.

Men det känns ändå bra att jag har gjort det här nu. Jag har varit i Göteborg, jag har stått utanför HS' hus, jag har sett våra platser, jag har gått på samma gator som jag gjorde med honom, och det har gått bra. Jag behövde få det avslutet med honom. Jag hoppas att han mår bra, att livet blir som han har tänkt sig.