2009-11-06

Verklighet och fantasi
Jag har en minst sagt livlig fantasi. Det har jag alltid haft - redan som barn hittade jag på långa historier och fantastiska sagor och världar som ofta inte hade minsta förankring i verkligheten. Som vuxen beter jag mig ungefär likadant, om än lite mer rationellt för det mesta. Men fortfarande har jag alltför lätt att låta både fantasi och känslor rusa iväg och skapa historier och "verkligheter" som inte finns. Någon säger A och så lägger jag själv raskt till både B, C och D - oavsett om det är rimligt och trovärdigt eller inte. Det är inget jag blir gladare för, men likväl så händer det gång på gång.

Igår var jag dödstrött. Jag kände mig krasslig och halvsjuk och höll mig knappt uppe under dagen. Efter jobbet skulle jag och UP gå ut och äta eftersom det var hans födelsedag, men vi var nästan lika trötta båda två. Vi åkte i alla fall bort till Södermalm och italienska Portofino vid Zinkensdamm. Det var en riktigt ruggig novemberkväll med blåst och snöblandat regn - inte skönt någonstans. Maten var i alla fall god och jag piggnade tillfälligt till under själva middagen, men sedan sjönk jag ihop igen. Vi åkte hem nästan direkt efter maten och under hemresan började vi förstås prata om fel saker - eller rättare sagt, jag började prata, som alltid.

Under middagen nämnde jag något om MB som nu har kommit ut offentligt med sitt förhållande till en person som tidigare var gift. Jag sa det bara som en enkel kommentar att nu är hon väl antagligen inte gift längre eftersom de är officiella. Inte mer än så. Men UP drog parallellen till sin egen tidigare historia och nämnde att det ju är förvånande att just MB av alla människor har blivit ihop med en person som var gift. Han var nämligen den enda i gänget som på den tiden hade någon invändning mot det UP gjorde då, när UP strulade med subban. Så gjorde han samma sak själv i stället. Förvånande, ja visst.

Det här ledde oss in på andra samtal och självklart kom de att beröra det som har varit tidigare, den gamla skiten. Förr i tiden berättade UP mycket om det här för mig - alltför mycket, kanske, eftersom det självklart drog igång min fantasi om deras relation och hur det var, det som i verkligheten antagligen inte alls var som jag inbillat mig. Och nu, tre år senare, är jag fortfarande fast i det här. Det jag önskar mest av allt nu är bara att bli fri. Jag vill slippa ifrån bilderna, fantasierna, det jag inbillar mig som inte har någon grund. Igår bad jag UP berätta hur det verkligen var, bara för att jag skulle kunna slå hål på fantasibubblorna. Men han vägrar att säga något mer. Han anser att han har pratat färdigt om det och han vill inte säga mer för han är rädd att min fantasi då bara ska skena iväg ännu mer. Jag kan förstå honom, men samtidigt behöver jag också hjälp för att kunna komma vidare. Jag ser inte subban som ett hot idag, tvärtom. I mina ögon är hon numera bara en patetisk stackare. Men det gör fortfarande ont ändå.

Vi är fortfarande med i budgivningen för Primusgatan 91, även om vi låg lågt hela eftermiddagen igår. Idag får vi se vad som händer. Priset börjar närma sig vår smärtgräns så det är väldigt osäkert om det blir något köp för vår del. Vi lär få besked idag i alla fall.