2007-10-08

Alldeles, alldeles underbart!
I lördags gick jag upp tidigt för att åka ner till Vadstena med UP. Vi stannade till i Norrköping för att prova sängar i JA's butik där nere, men tyvärr hittade vi ingenting. Det är svårt att köpa rätt säng. Det är så mycket att tänka på och tyvärr väldigt dyrt. Samtidigt kan jag känna att det är en väldigt bra investering. Inte så att jag sover dåligt nu, men jag sover oroligt, och det gör att jag nästan aldrig är helt utvilad.

Vadstena är en mysig liten stad. Jag har varit där förut med R, men UP hade konstigt nog aldrig varit där tidigare trots att han i många år pluggade i Linköping som ju är precis i närheten. Vi checkade in på hotellet - KH hade fixat det bra åt oss - och tog sedan en promenad runt på stan, åt lunch och gick ner till slottet där kvällens fest skulle vara. Givetvis stötte vi på ett antal personer vi kände. Vadstena är ju litet som sagt och den här helgen var 160 av KH's och JD's närmaste vänner där. Jag känner många av dem så det gick inte att undvika att se en del av dem här och där. Nere vid slottet mötte vi JD, som såg fullständigt kolugn ut. Kvällens toastmaster å andra sidan var helt stel i ansiktet av stress och nervositet.

Vi hade en skön eftermiddag och fick sedan i vanlig ordning stressa och mer eller mindre springa ner till slottskapellet för att hinna i tid till vigseln. Det här är typiskt oss. Vi är båda riktiga tidsoptimister - UP är nog ännu värre än jag - och vi var nog en vacker syn där vi sprang genom stan, han i smoking och jag i finaste klänningen med klackar och fuktigt hår.

Kapellet var fyllt till sista plats - vissa fick inte ens sittplats utan fick stå vid väggarna. Vi fick vänta en stund innan brudparet äntligen kom. Och vilket par! JD är ju stilig och han bär verkligen upp en smoking väl. Och KH! Jag tappade nästan hakan när jag såg henne. Jag har ju sett hennes klänning tidigare och det är en klänning som ingen annan brud skulle kunna ha. Vitt korsettliv i spets och den tajtaste spetskjol jag någonsin har sett. Hon bar sitt enorma, tjocka lockiga hår utsläppt med bara en tiara och var så vacker att jag inte kunde sluta le när jag såg henne. Jag är så glad att jag har lärt känna dem båda!

Vigseln blev traditionell, men självklart med den där speciella touchen som bara JD och KH kan få till. De gick in till musiken till Mission Impossible och utgångsmarschen var MLD's egen väldigt speciella tolkning av Lena Philipsons Kärleken är evig. Han fortsatte att sjunga långt efter att brudparet gått ut och folk började dansa i bänkraderna och gav honom rungande applåder när han var klar.

Vi gick ut på bryggan över vallgraven för att dricka skumpa och mingla med de andra gästerna, och när brudparet kom drog MLD igång den inhyrda snömaskinen och sprutade snöflingor över brudparet och gästerna. KH såg ut som en snödrottning och MLD såg ut som en liten pojke med en ny leksak, ett enda stort leende i ansiktet.

Inte heller middagen blev traditionell. Sittningen gick till så att alla herrar fick flytta på sig för varje rätt. Damerna satt kvar på samma plats och fick alltså nya bordsherrar för varje rätt. Det var ett välordnat kaos som faktiskt blev riktigt bra och roligt eftersom det gjorde att vi lärde känna fler gäster inför dansen efteråt. Det var många tal och sånger och full fart middagen igenom, precis som väntat. PV gav mig fina komplimanger - hon sa att jag var vackrast på festen efter bruden och att hon skulle komma tillbaka till Sverige till mitt och UP's bröllop. Det värmde förstås!

Det enda mörka molnet för kvällen var att alla killar som varit med på svensexan verkade tycka att strippan hade varit den absoluta höjdpunkten för dagen. För varje ny bordsherre fick jag nya detaljerade beskrivningar om hur hon hade sett ut, hur hon hade rört sig och vilka plagg hon klätt av sig och vad killgänget hade gjort och tyckt om det. När jag sedan fick se bilder av henne i en svensexekalender som killarna satt ihop till JD så tappade jag humöret och fräste till åt UP. Han ilsknade till förstås och vi hamnade i en tråkig diskussion som ingen av oss önskade. Lyckligtvis gick det över och vi fortsatte kvällen med att dansa och ha kul med alla andra. Det löser sig ju alltid. Vi är på samma lag, UP och jag. Det ska ingen få förstöra.