2007-10-02

Slutkörd och genomkörd
Planen på mitt jobb är att jag ensam ska göra två personers jobb under det år (minst) som AS är borta. Det har gått ungefär två veckor och jag känner redan att jag börjar tappa greppet. Det är för mycket att göra, folk rycker och sliter från alla håll och jag har inte en chans att hinna allt som ska göras. Jag måste prata med JS om det, om att jag inte kan prioritera alla uppgifter på en och samma gång. Jag tog upp det här med UP igår kväll och han sa olycksbådande att det här är en klassisk början för folk som springer in i väggen. Det är bara jag själv som kan förhindra att det blir så. Men redan nu märker jag att jag är stressad. Att jag sover sämre, att jag går jättefort och äter jättefort och att allt går i 190 km/h.

Jag var och tränade med S efter jobbet. Vi körde ett lysande spinningpass, underbart och härligt. Det var länge sedan jag svettades så mycket, sedan jag fick en sådan genomkörare. Jag har ju haft som mål att börja springa men tyvärr får jag nog acceptera att det inte är min grej. Jag tycker helt enkelt inte om det, inte än så länge i alla fall. För mig är löpningen bara tung och jobbig, inte någon njutning där jag på lätta fötter flyger fram över marken. Det är inte för mig.

S berättade att MD har fått nytt jobb men att hon tyvärr inte är tillsammans med sin pojkvän längre. Tråkigt för henne. S berättade dessutom att de ska åka till Vietnam tillsammans i vinter och jag kan inte låta bli att känna att det hugger till lite. Det brukade ju vara vi men så är det inte längre. Jag och MD har ingen kontakt längre. Det var något hon valde, som jag uppfattade det. Jag försökte men fick inget gehör och nu är det så här. Men jag önskar henne allt gott ändå.

På kvällen var jag supereffektiv, handlade mat och lagade matlådor för hela veckan. Jag kom inte i säng förrän alldeles för sent, men jag känner mig ändå nöjd över allt jag fått gjort.