2007-03-02

Lite av ingenting
Det blev ingen träning igår. Jag promenerade bort till Sickla från jobbet men när jag väl kom dit så kände jag bara - nej, jag vill inte. Så jag lät bli. I sådana lägen borde jag egentligen ha gått dit ändå, men jag kunde bara inte förmå mig till det. Jag hade för mycket annat i huvudet, för mycket stress, för många tankar. Jag gick en sväng runt i Sicklas butiker och köpte en del saker till resan på Apoteket, och gick sedan i lite andra affärer och tittade. Jag provade en massa saker men ingenting passade, jag hade inte lust att köpa någonting vilket väl i och för sig var lika bra.

Jag tänker mycket på alla skönhetsideal. Alla krav på att man ska vara så smal och så snygg... Vilka lever egentligen upp till det? Vilka klarar av det? Är det konstigt att man aldrig känner sig tillräckligt bra?

I stället för träning blev det en lugn hemmakväll med katterna och middag i soffan. Jag är inne i en osocial period nu. Jag ringer inte till någon, ingen ringer till mig, jag orkar knappt svara på mail eller höra av mig till folk alls. Jag har blivit riktigt tråkig. Hoppas att det bara är årstiden, att jag kommer att bli mer som vanligt igen när våren kommer på riktigt.

Sent på kvällen när jag hade gått och lagt mig och pratade i telefon med UP ringde mobilen plötsligt. US! Jag blev minst sagt förvånad. Jag svarade och UP hängde kvar i andra luren. US lät glad och full i sjutton som vanligt. Han var på väg hem från jobb ute i Orminge och sa att han hade tänkt komma förbi på middag men att han hade pratat med UP och UP hade sagt att jag inte skulle vara hemma. US skrattade högt när jag sa att jag ju hade varit hemma nästan hela kvällen.
"Han sa att du skulle vara borta bara för att jag inte skulle få för mig att komma och hälsa på, oj vad jag ska reta honom för det!" sa han till mig och jag kunde inte låta bli att skratta också.

Det blev inget långt samtal eftersom UP väntade i andra telefonen men jag blev riktigt, riktigt glad över att US ringde mig. Det har varit en ganska snirklig väg för att komma hit men nu har jag äntligen, äntligen lyckats få min plats som en av hans vänner, som en i gänget. Det känns väldigt bra, jag är glad för det!

När vi hade lagt på fortsatte jag samtalet med UP och sa till honom att vi ju kunde bjuda hem US någon annan kväll eftersom han aldrig har varit hemma hos mig förut. Jag gillar att umgås med honom, jag uppskattar hans sällskap. Men UP jublade inte alls över förslaget.
"Mmm", sa han bara helt kort och bytte ämne. Och jag blev full i skratt igen. UP svartsjuk! Det trodde jag aldrig! Han känner ju US och vet hur flirtig han brukar vara och han vet mycket väl om att jag är en av de tjejer han har dejtat. Tydligen tycker han att det är helt OK att vi ses ute bland folk men att bjuda hem US verkar UP inte helt pigg på. Jag får se om jag lyckas få honom att ändra sig. Det finns personer som jag gärna vill umgås mer med och US är ändå en av dem.